Jag som alltid gjort mig lustig över fransmännens starka accent...
Jag har nâgot att erkänna.
Jag pratar hebreiska med stark Fransk accent. Jag gör mitt bästa varje gâng, men det hjälper inte, frâgan kommer blixtsnabbt; är du Fransyska?
Jag svarar att jag är född i Sverige men har bott halva livet i Frankrike och lägger stolt till att jag faktiskt är Israel sedan ett âr tillbaka.
Alla tittar lite nyfiket och undrar om jag talar Jiddish. Jag förklarar tâlmodigt att jag är konverterad till Judendomen och därför bemästrar Arabiska mer än Jiddish pga ( eller tack vare) min man som är av Tunisisk börd.
-Häftigt, säger de flesta...
Men vad är jag nu dâ? Jag har växt upp i Sverige och levt över halva livet i Frankrike men bara den Israeliska nationalsângen fâr mina ögon att târas...
Jag är en Svensk chekchouka ( en Nord-Afrikansk pyttipanna, populär maträtt här i Israel) med nâgra nypor Herbes de Provence...
Vem har sagt att man mâste vara som alla andra?

Fyra livsviktiga frâgor jag ställt mig idag.

1. Vem pâ stranden parkerade bilen och täppte till utgângen sâ de som parkerat sina bilar pâ rad nummer tvâ inte kom ut. En "mental retarded", en fullis, eller en vanlig Israel...?

2. Varför kommer son nr 2's kompis alltid hit och tittar in i kylskâpet innan han säger hej?

3. Varför kostar det bara fem skekel att âka ner till stranden när han med en arm tar betalt och tio när tjockisen stâr där?

4. Vad gjorde vâra dricksglas hos grannarna och hur länge har de varit där?

Om nâgon har svar och vill dela med sig...

Jag har fâtt nytt jobb!

Efter tre intervjuer pâ ett företag som söker Svensk översättare blev jag skickad till slutstationen - en lögndetektor. 10 frâgor att svara pâ, mer eller mindre läbbiga. Har du mördat nâgon? är du hitskickad av en spion? Har du använt lättare droger? Har du stulit frân en arbetsgivare?

Man vill ju svara nej pâ alla. Jag blundade, försökte glömma bort alla elektroder som satt överallt medans jag koncenterade mig pâ att förtränga när jag var tjugo âr och arbetade pâ Parfymmuseet i Paris med ett gäng andra jämngamla och vi smugglade ut lâdor med parfymer för eget bruk. - Nej.

Allvarligt, endel saker är för pinsamma för att erkänna och i vilket fall som helst ser de ju att man ljuger.

Häftig upplevelse.

Först och främst fâr man ett papper med frâgor. Jag som trodde att det var ett grafoligi test tyckte frâgorna var helknäppa. Killen som kom ed pappret verkade ocksâ lite knepig, han tittade sâ konstigt kändes det som.

Det var först när jag kom in i rummet som jag fattade vad som var pâ gâng.

Innan de sätter igân att klistra pâ alla sladdar förklarar de noggrant hur otroligt bra maskinen är och att man inte kan ljuga utan att den märker det.

De ber en titta rakt fram in i väggen och sitta orörlig innan de knäpper pâ maskinen. Jag kände mig kriminell pâ hög nivâ och tänkte att jag borde bett karln att ta kort pâ mig med mobilen. Han verkade inte vara speciellt lagd för roliga upptâg sâ jag avstod.

En kontroll frâga ställs, typ heter du Ulrika?

Maskinen mäter hjärtslag, andning, puls och svett och jämför sedan reaktionen med reaktionen pâ alla följdfrâgor. Om man är spion eller massmördare gäller det alltsâ att vara sâ upphetsad som möjligt när de ställer kontrollfrâgan sâ att värdena inte skiljer frân de andra...

Jag drömde mardrömmar om parfymflaskor hela natten men dagen efter ringde de frân företaget och meddelade att jag fâtt tjänsten!

Tre möjligheter; maskinen funkar inte, de skiter i mina snattar historier som är snart 20 âr gamla, jag ljuger fruktansvärt kalsinningt...

Min chef var târögd när jag sa upp mig, jag ocksâ. Men det ska bli kul att börja pâ nya företaget som verkar ungt, internationellt och avslappnat!

Jag kör igâng pâ onsdag!

Madonna har precis avslutat sin turné med en sista konsert i Yarkon parken i Tel Aviv.
Jag var där, dansade arslet av mig, skrek mig hes tillsammans med gravida kvinnor, tonârstjejer, homosexuella och silver rävar.
Det var helt enkelt fantastisk, vilken show, vilket ös och vilken kärleksförklaring till Israel...
Det är nâgot övermänskligt över människan. När jag tänker pâ att hon är lika gammal som den stolkastande Colombianskan pâ jobbet blir jag full i skratt! Hon är värd sin 22 âriga pudding som hon svassar runt med- helt klart!

När man bara är ledig en dag i veckan mâste man vara extra aktiv. Sover man bort den är det ju slöseri...
Isrelens helg börjar därför pâ fredag kvällen med stor middag, släkten eller vänner bjuds in och man serverar ett gäng smârätter innan huvudrätten, dricker vin och äter efterrätt.
Chabbat- (lördagen )tillbringar man ocksâ i glada vänners lag- eller som vi idag- ensamma pâ stranden. Vattnet är ca trettio grader varmt och krsiatllklart, solen stark men inte elak som i Juli och början pâ Agusti. Stranden är full, men de flesta turister har âkt hem vilket gör att det faktisk är mysigare.
Vi sextiden drog vi hem- duchade av oss sanden och begav oss till vâra ryska vänner och invigde deras balkong. Grillning, kall öl och ljummen luft, jag tror att det är 28 grader och klockan är halv ett pâ natten...
Imorgon är jag tillbaka till jobbet och stolkastande Colombianskor efter ett händelserikt dygn fyllt av njutning.