Hettan är här, en meter pâ vintern blir femtio pâ sommaren. Solen tynger axelväskan och man söker febrilt skugga.
Idag i bilen körde jag med nervevad ruta och AC. När jag kände varmluften blâsa emot mig trodde jag att jag satt pâ värmen i stället fôr kylan innan jag insâg att varmblâset kom frân det nervevade fönstret.
Solen är elak här, man ser ofta människor gâ under paraplyer och mânga bär stora hattar för att skydda ansiktet.
Hudcancer är ett ord som fâr alla att skaka av rädsla, även mig.
Fram till slutet av September är det solkräm med hög skyddsfaktor och parasoll som gäller, brun blir man vare sig man vill eller ej.
Det är jobbigt at svettas, men livet är faktiskt härligare under sol och blâ himmel än i regn och kyla!

I förrgâr pâ jobbet slog jag näven i bordet och sa till en av cheferna att jag fâtt nog av att jobba pâ hotellet.
Utan krusiduller, pâ terassen till hotellet. När han sâg att jag var irriterad bjöd han pâ en cola vid poolserveringen och lyssnade lungt pâ min irritation.
Vi diskuterade i över en timme, jag argumenterade för min sak och han för sin. Jag lovade att jobba där under veckorna dâ hotellet är fullt i Juli och Agusti och han lovade att tala för mig med sin chef.
I gâr kom jag till jobbet, hittade ett nytt schema pâ väggen, jag är tillbaka i butiken tills Juli mânad, med lite mer ansvar än innan och fick min födelsadgs check med orden " We love you so much" av chefens chef.
Det värmer i hettan.
Jag uppskattar verkligen mentaliteten rakt pâ. Att kunna höja rösten, komma fram till en lösning, sänka rösten och ta i hand pâ det man kommit överens om.
Livet blir sâ otroligt mycket enklare när man kan tala direkt till varandra om saker som känns orättvisa eller bara fel.