lördag 13 mars 2010

Första doppet...

... kan ske idag. Vi har besök, och besöken vill sola pâ stranden.
Det finns naturligtvis värre saker än ârets första bikini dag, men hâll med om att det är ganska vidro.
Jag konstaterar att det vita märket efer bikinitrosan sitter kvar sedan förra âret men att allt känns blekt och lite sladdrigt.
Jag borde ha powerwalkat i November redan...

fredag 12 mars 2010

Sverige- igen...

Sedan mâste jag bara säga att jag tycker det är sâ urbota fjantigt att publicera Lars Vilks teckningar i Expressen.
I de flesta Europeiska länder râder yttrandefrihet, som tur är används den till annat än fula blyertsteckningar som upprör.
Det finns inget att bevisa. Rekationerna förvânar ingen och jag tycker inte att det kan kallas konst. Vad vill man belysa, att den muslimska extremismen är ett problem?
Det vet de flesta om vid det här laget...
"Yttrandefrihet är ocksâ rätten att häda".
Allvarligt, är det inte att sjunka extremt lâgt?

torsdag 11 mars 2010

Tre skrämmande avslöjanden till er, kära läsare...

1.Son nummer tvâ har löss igen, de har tom lagt ägg i hans bäbisfjun pâ ryggen. Jag glor misstänksamt pâ grannbarnen och ska nog ta mig ett snack med fröken i skolan. Han har jämt löss. Jag behandlar, plockar, kammar. Efter tvâ timmar fanns inte ett ägg kvar. Nâgon i hans närhet mâste ha huvudet fullt med löss för jämnan och denna nâgons mamma skiter förmodligen i vilket. Oï vaï voï om jag fâr tag pâ henne!

Jag har blivit sâ van att jag inte ens äcklas längre- skrämmande.



2. Svärmor är pâ intâg.
Lât fantasin flöda, ni kommer ändâ inte att vara i närheten av verkligheten.

Efter femton âr har jag fortfarande inte vant mig - ännu mer skrämmande!



3. Jag har börjat powerwalka med Sophie. 45 minuters promenad i rask takt med tyngder och femton minuters övningar i utomhusgymet. I Israel finns det utomhusgym nästan överallt och jag tror över 50% av alla kvinnor powerwalkar eller gör nâgon annan sport. Det är skrämmande vilken kontroll bikinin har pâ vâra liv!

onsdag 10 mars 2010

När verklighetens ondska överträffar sagornas...

Eller som vi säger pâ franska; quand la réalité depasse la fiction...

Igâr kväll visade de "La Rafle de vel d'hiv" pâ Fransk tv. La Rafle de Velodrôme d'hiver, en mass-arrestaion av judar genomfört av den franska polisen den sjuttonde juli 1942 .
Vi talar om över tretton tusen judar, män kvinnor och barn.
I studion fanns flera överlevande. De det berättade var sâ fruktansvärt. Familjerna blev instängda i flera dagar innan de fördes till arbetsläger i Frankrike. I lägren skickades först männen iväg till Tyskland, sedan mammorna, barnen blev själva kvar men skickades ocksâ iväg. Ensamma, instängda i tâgvagnar. De blev ihjälgasade direkt de kom fram.
De överlevande i studion hade flytt, själva.
En sexâring och en elvaâring med en överlevnadsinstinkt som var starkare än allt.
Deras ansikten förvreds medan de talade, târarna rann, rösterna höll inte riktigt. Trots rynkorna sâg de ut som barn när de berättade.
Jag tänker som alltid pâ mina barn. att det kunde ha varit vi. Jag funderar pâ hur de hade reagerat, vad de hade tänkt.
Jag undrar om det kan ske igen.
Om antisemtismen idag är annorlunda än gârdagens.
Inget Europeisk land ordnar längre vernissager om judar. Inga hemska teckningar gör sig lustiga över krökta näsor och stora öron. Men man arrangerar utställningar där man glorifierar själmordsbombare och kallar det konst. Man publicerar hisnande historier om judarnas râhet, sâsom organstölder och kallar det yttrandefrihet. Än en gâng hâlls det judiska folket ansvarig för andras lidanden, än en gâng fryser man ut och pekar finger.
Värst av allt är att ännu en gâng undrar en majoritet varför vi klagar, det är ju vârat eget fel att världen skyr judarna och Israel...

tisdag 9 mars 2010

Dagens skrattattack...

Vi arbetar allstâ med franska läkare som inte har en aning om var vi befinner oss. Vi svarar i telefonen och bokar in patienter i deras agendor.
Vi har även psykiatriker, med själmordsbenägna patienter. Idag ringde grannen till en av patienterna och sa att hon var rädd att patienten skulle begâ självmord.
Maken ringer upp psykiatrikern som behandlar patienten och säger;
- Grannen till er patient Mme Tartampion har ringt. Hon är rädd att er patient snart gör en själmordsattack...
Alla pâ den här sidan av linjen gapskrattade, medan psykiatrikern i frâga tog det som maken var sâ stressad att han inte visste vad han sa.

Man ska självklart inte skratta ât människor som vill ta livet av sig.

Hennes och Mauritz

För visst heter det sâ?
Om tvâ dagar öppnar den första H&M butiken i Tel aviv.
Jag älskar H&M. Billiga snygga kläder för bâde vuxna och barn. Priserna här kommer naturligtivis att ligga högre än de Europeiska. Ca + 17% enligt en artikel jag läste i morse, men enligt samma artikel skulle jeansen vara nâgra procent billigare.
Tydligen planerar de att öppna butiker i Petach Tikva, Haïfa och Natanya inom en snar framtid.
Ingen bojkott här allstâ, vare sig frân mig eller infödingarna.

måndag 8 mars 2010

Sommar och bilder frân fönstret...

Utsikt frân fönstret, vad är blâast, himlen eller havet?
Tel Aviv insvept i sitt morgontäcke av avgaser och damm.

Himlen är klarblâ. Mellan havet och horisonten är det bara en svag nuansskillnad.
Värmen börjar komma, den varma, gosiga- som blir näst intill outhärdlig i agusti.

Det är alldeles vindstilla och termometern har redan börjat klättra Pâ eftermiddagen ska det bli trettiofyra grader varmt.

Israel vaknar upp frân vad de själva kallar vinter, hârd vinter.
För i slutändan gör vi tvärtemot svenskarna och minns bara de där fjorton kalla dagarna med regn och rusk.
Jag minns vâryran när jag var lite. Den näst intill hysteriska glädjen av att ha hittat vârens första tussilago och vitsippa. Vârjackorna, pastellfärger och nya träskor.
Här lägger vi aldrig undan sommargarderoben, den âker fram dâ och dâ under vinterhalvâret och vârkänslorna uteblir eftersom det vi kallat vâr i hela vârat liv- här är en lâng vinter med korta inslag av hârd tolvgrdaig kyla...
Men det är härligt när sommaren kommer iallafall. Sol, salta bad och värme slâr faktiskt allt!


söndag 7 mars 2010

Sköna söndag




Härliga söndag morgon. Barnen är i skolan och vi är lediga.


Varje söndag gâr vi en promenad pâ stranden och avslutar med en fukost pâ strandkafeet. Vi är inte själva om detta, de flesta fransmän gör samma sak, sâ frukostbordet blir större och större.


Idag skiner solen, vi har kommit in i vad jag tycker är den absolut härligaste tiden i Israel- vâren. Solen värmer, vinden är lite sval. Man kan gâ i jeans och tshirts utan att svettas och väljer fortfarande bort skuggan framför solen.


Sâ där satt vi i morse, och snaskade djakhnoun och drack mint thé, halvliggandes i sofforna pâ stranden, tills alla konstaterade att jag var illröd i anskitet. Tänk att man aldrig lär sig...


Nu har jag inhandlat ârets första solkrämer, Capital Vichy 30 men istället för att âtervända till stranden och sola i bikini är jag inomhus, kräftröd, och tvättar fönster...