Eller som vi säger pâ franska; quand la réalité depasse la fiction...
Igâr kväll visade de "La Rafle de vel d'hiv" pâ Fransk tv. La Rafle de Velodrôme d'hiver, en mass-arrestaion av judar genomfört av den franska polisen den sjuttonde juli 1942 .
Vi talar om över tretton tusen judar, män kvinnor och barn.
I studion fanns flera överlevande. De det berättade var sâ fruktansvärt. Familjerna blev instängda i flera dagar innan de fördes till arbetsläger i Frankrike. I lägren skickades först männen iväg till Tyskland, sedan mammorna, barnen blev själva kvar men skickades ocksâ iväg. Ensamma, instängda i tâgvagnar. De blev ihjälgasade direkt de kom fram.
De överlevande i studion hade flytt, själva.
En sexâring och en elvaâring med en överlevnadsinstinkt som var starkare än allt.
Deras ansikten förvreds medan de talade, târarna rann, rösterna höll inte riktigt. Trots rynkorna sâg de ut som barn när de berättade.
Jag tänker som alltid pâ mina barn. att det kunde ha varit vi. Jag funderar pâ hur de hade reagerat, vad de hade tänkt.
Jag undrar om det kan ske igen.
Om antisemtismen idag är annorlunda än gârdagens.
Inget Europeisk land ordnar längre vernissager om judar. Inga hemska teckningar gör sig lustiga över krökta näsor och stora öron. Men man arrangerar utställningar där man glorifierar själmordsbombare och kallar det konst. Man publicerar hisnande historier om judarnas râhet, sâsom organstölder och kallar det yttrandefrihet. Än en gâng hâlls det judiska folket ansvarig för andras lidanden, än en gâng fryser man ut och pekar finger.
Värst av allt är att ännu en gâng undrar en majoritet varför vi klagar, det är ju vârat eget fel att världen skyr judarna och Israel...
5 kommentarer:
Jag läste Sophie's Keys, som jag fick i ufojulklapp av Joleda... Handlar om precis just det. Rekommenderar boken. Tror att den är amerikansk. Kan skicka den till dig om du vill låna?
Tintin, jag har den pâ franska. Började läsa men blev sâ illamâende att jag lade den i frân mig.
Tack ändâ, kram!
Jag gjorde ett inlägg om det förra året och Frankrike har inte glömt att föra minnet vidare till de yngre generationerna.
"3031 judiska män, kvinnor och 4051 barn arresterades i Paris den 16 et 17 juli 1942 av den franska polisen som erbjöd sig att göra det ât nazisterna. De samlades ihop och fördes till innearenan i cyclism och sedan till olika koncentrationsläger men slutstationen var Auschwitz.
Idag, den 8 maj, sâ är det minnesdagen av slutet av Andra Världskriget. Storebror och en klasskamrat valdes ut att läsa en text som handlar om arresteringen i Paris."
DOSSIS, jag minns inlägget. En tröst är att tydligen skulle ca 20 000 arretsteras. Nâgra poliser, förmodligen nâgra privatpersoner räddade tillsammans 7000 liv. Förmodligen dog dessa familjer senare, men visst är gesten värd att nämnas!
Kram
Skicka en kommentar