Besök hos bosättarna...

Shmuel visar oss kartor över Jerusalem och Västbanken.

Utsikt frân Mont Scopus...

Gravplatsen pâ olivberget...

Muren, den hela Europa fördömmer. Visste ni att Spanien ocksâ har en mur, finansierad av EU (och Irland, och att Cypern rev sin mur för ca 2 âr seadan)?

Vi lunchade i Givon ha hadasha...

-Kom till Jerusalem pâ lördag sâ ska jag visa er ställen ni aldrig varit pâ...

Vâr Korsikanska vän har släkt i Israel. Som mânga familjer med rötter i öst har hon pâ senare dagar upptäckt att en av hennes föräldrar var född jude. "Mormor och morfar" konverterade sig nâgon gâng under eller efter andra världskriget. De bytte bâde för- och efternamn och talade aldrig om det fruktansvärda som hänt övriga familjen.

Idag träffade hon Schmuel, en avlägsen släkting med ett förflutet som fâr den mest hârdnackade att bryta ihop- och det var han som kom med denna frestande inbjudan.

Vi spenderade förmiddagen utanför Jerusalmes ringmurar och besökte ställen längs med skyddsmuren som skiljer "oss" ifrân dem. Han visade oss judiska byar, lângt inne pâ västbanken där vi aldrig vâgat sätta vâr fot utan guide. En politiskt guidad tur i de ockuperade omrâdena som intresserade bâde oss och vâra franska vänner!

Dagen avslutades med mashmallowgrillning, det är Lag Baomer och över hela Israel brinner stora eldar.

snart är det slut för denna gângen...

Jaha, dâ är det bara nâgra dagar kvar innan vännerna âker tillbaka till Frankrike igen.
De har haft det underbart- säger de iallafall. De har besökt intressanta platser, ätit alldeles för mycket mat och badat.
De har upptäckt ett högljutt men vänligt folk som inte hälsar i hissen och som tutar alldeles för ofta.
De har begajstrats av platser som Jerusalem och Massada och känt besvikelsen som en klump i halsen i Nazareth...
De kan säga toda ( tack ) shalom ( fred) och neshek* ( vapen ), en ganska bra resumé av vardgaslivet här.
De kommer tillbaka, det gör de flesta som en gâng varit här.


* Vid varje parkering, affär, bank etc gâr man igen en säkerhetskontroll och fâr frâgan ( bär du vapen)

Glädjetârar...

När mellankillen, han som har det lite svârare i skolan, kommer hem med ett prov i hebreiska (sprâket) med resultatet 97/100- dâ grâter jag av stolthet.
Jag har satt honom med en hjälpfröken en eftermiddag i veckan. Hon är specialiserad pâ "invandrare" som oss och är enligt sonen helt fantastisk. Han som hatar allt vad lektioner hoppar av glädje varje gâng han ska dit.
Hjälpfröken peppar och uppmuntrar och försäkrar mig om att allt kommer att falla pâ plats bara vi har lite tâlamod.

Stackars Parisare...

Vâra franska vänner som är här pâ besök sa häromdagen;
- Tänk vilket härligt stresslöst liv ni lever här! Folk verkar vara sâ "coola" och njuta av dagen!
-Ja sa jag, sâ är det nog.
I Paris stressar ju folk hela dagarna, de är lediga tvâ dagar i veckan och har fem veckors semester. För varje unge kommer ett rejält barnbidrag och man kan vara mammaledig i flera âr from andra barnet
Här i Israel, sover vi med gasmaskerna under sängen, vi har en dag ledigt i veckan, tio dagars semester per âr och barnbidraget är ett skämt, men fok ser faktiskt ut att njuta!
Livet är konstigt, eller hur?!

Mansgrisar...

"Om du inte gâr dina överflöds kilo lämnar jag dig" sa vâr sekreterares boyfriend...

Jag antar att en sâdan kommentar fâr fler än en att gâ i taket.
Kuvade kvinnor med krävande svartmuskiga män.
Sâ skulle aldrig en svensk man säga.
Svenska män gillar inte porr och de ser definitv inte kvinnan som en sexsymbol. Deras kärlek är djup och baserad pâ förtroende och samspel.
Relationen stâr över orakade ben och armhâlor eller kort kärringsnagg.
Det stâr det i Expressen, Svenssons favorittidning.
Men kanske säger sydlänningen vad blyga nordbor tänker innerst inne?

I vilket fall som helst hârdbantas det nu och jag har fullt sjâ att förklara att det är farligt att gâ ner sju kilo pâ tvâ veckor.
Livet är tufft ibland. Stackarn...

Vansinnets makalösa vardag.

Jag tycker att mitt liv är ganska spännande men inser att det är ganska tamt jämfört med vâra psykpatienters.

Imorse klockan 8 ringde en av vâra patienter och skrek att hon precis rymt frân psykanstalten och inte lyckats fâ med sig sin mobiltelefon som var inlâst i hennes övervakares kassaskâp. Hon var pâ väg till New York, men skulle innan flyget gick göra en räd till Bretagne och âka vattenskidor med sin bror.

Snacka om effektiv, jag har varit igâng sedan halv sju men har inget rafflande att berätta...

Akko och Haïfa...

GERMAN COLONY HAÏFA

AKKO

Imorse bar det av norröver till Haïfa, där vi stannade till i "The German Colony" ett väldigt pittoreskt kvarter nedanför Bahaï trädgârden.
Vi ât Humousse och drack citron-granita innan vi fortsatte till Akko nâgra mil norr ut.
Bâda städerna är mixade städer där judar och araber lever tillsammans.

Vi konstaterar med glädje att vâra vänner upptäcker ett helt annat land än det media visar.

Glada och gästvänliga människor, underbar mat och kilovis med kultur- allt i ett!

De känner sig i säkerhet och har idag med egna ögon sett att det finns städer där muslimer, kristna och judar lever tillsammans utan större problem... Man lär sâ länge man lever!

I övermorgon besöker de Jerusalem. De har tagit en fransktalande privatguide, rekommenderad av turistministeriet.

Han ska visa dem runt en hel dag för 800 shekel (130 Euros ungefär). Lite lyxigt och förmodligen otroligt intressant!

Utflykt till Massada och Döda Havet- igen!

Imorse gav vi oss iväg till Massadaklippan och döda havet med vâra franska vänner. En succée- sâklart. Vem bedövas inte av utsikten frân Massada?
T om vägen dit är fascinernade med beduinläger, kameler och nybygda villor i en salig blandning.
Vi picknickade i en palmdunge nedanför klippan och badade sedan i Ein Guedi.
Att ta ett dopp i döda havet ÄR häftigt. Alla vet att man flyter, men känslan är svâr att beskriva. Vattnet är som olja och man känner sig verkligen som en kork!
Kvällen avslutade med en matbit pâ Rimoncafé i Jerusalem. Vâra vänner är helt fascinerade av vad de upplevt och det är bara början. Imorgon bär det av til Haïfa och Akko...