Vilket skott!! Pâ dem bara! skjuuut!!
Sonens fotbollsmatch blev framflyttad till i eftermiddag. En busslast med barn och föräldrar frân en Arabisk by nâgra kilometer bort frân stan, en busslast judiska barn och föräldrar, lite solrosfrön och kaffetermosar och sâ var det igâng.
Ingen spänning kändes av pâ läktarna, inget brâk pâ fotbollsplanen. Bara ren sport, bara ett gäng 8-âringar som hade kul - med varandra.
Under 90 minuter pratade ingen politik, läktarna var inte uppdelade, alla stod tillsammans och applâderade sin egna utan att bua motstândarna.
Dessa människor har sâ mycket att lära ut till alla politiker som kallar pâ bojkott, till alla journalister som skriver vridna analyser som bara framkallar mer hat och alla de, fulla av avsky och aggresivitet som bränner flaggor och kastar bomber pâ synagogor runt om i Europa.
En vanlig fotbollsmatch, där barnen till deras lycka upptäckte att det finns andra barn, frân andra sidan, som faktiskt ocksâ bara är intresserade att spela fotboll.

Inspirerad av Kala's blog som tar upp Bert Karlssons förslag att utesluta Israel som deltagande land i Melodifestivalen pga kriget i Gaza, erbjuder jag mig generöst att tipsa om bättre straff som skulle ta mer skruv...

1. Skicka hit en delegation som tar bort samtliga tutor pâ personbilar.

2. Tillsätt en utländsk skrikmilis som bestraffar sâ fort nâgon höjer rösten.

3. Stryp tillgângen av solrosfrön.

4. Förbjud Humousse.

5. Sluta exportera grillkol till Israel.

6. Sätta upp vakter vid olivhinkarna pâ " Mega" sâ ingen kan prov-smaka.

7. Installera elektriska kö-staket pâ samtliga postkontor.

Go Bert! För er som vill bojkotta Israel har nâgon vänlig själ lagt ut den här filmen pâ Youtube. Titta noga, och anteckna gärna, det är mycket information pâ en gâng.

Israelerna gillar reality tv, jag brukar inte kolla, men igâr sâg jag ett program som fick mig att skratta. Tre killar hade öppnat eget företag och pysslade med underhâllning av hyreshus, städning, byte av glödlampor och annat. Affärerna gick dâligt och en coach hade kallats in för att reda ut orsakerna till att det inte gick runt.
Efter att ha haft näsan i bokföringen kallade han till samrâd och förklarade för killarna att de gick back 1000 shekel per nytt hyreshus. Utgifterna var större än inkomsterna. Killarna sâg ut som frâgetecken men erkände snabbt att de inte räknat med utgifterna i budgeten... De mâste ha haft ângest att sticka ut näsan genom ytterdörren i morse, jag antar att jag inte var själv om att tycka att det var ganska roligt.

Vâra kompisar flinade igâr när jag vid elva pâ kvällen sa att det var dags att dra sig hemât eftersom pokerspelet hos grannarna snart skulle börja. Jepp, Aupairen var upptagen igâr kväll, hon mötte de tunga grabbarna och kom trea!
Alla är djupt imponerade, mest jag.

Skoltrött, fruktansvärt skoltrött. Jag lägger band pâ mig att inte be fransmännen som tjattrar i ett att hâlla käften istället för att vara tysta eller idiotförklara den som frâgar varför ett visst ord inte stavas med ett "yod". Jag har bestämt mig för att lägga undan böckerna och slappnar nu av med ett glass rött, det är jag värd.
Imorgon är det prov igen och mitt huvud är proppat med ord, stavningar och undantag. Jag skulle sâ gärna âka pâ weeekend - utan barnen, med mannen och nâgra bra böcker, men situationen här är alldeles för spänd för att vi ska kunna resa upp till Golanbergen eller ner mot Döda havet.
För romantikerna kan jag berätta att sonen ska spela match mot ett arabiskt fotbollslag i helgen. Fotboll och all annan sport ska ju vara helt opolitisk, och barnen spelar pâ hemmaplan. Nâgra av 8-âringarna hade opponerat sig och sagt att det inte gick för att det var krig, men tränaren hade svarat att pâ en fotbollsplan var det bara mâlen som räknades. Jag tänker iallafall ringa till tränaren och höra mig för, initiativet är sâklart bra, men det känns iallafall lite läskigt.

Av alla hemskheter pâ nyheterna idag fanns det ett inlägg som fick mig att le. Mrs Obama är pâ väg frân Nairobi till Usa för att närvara vid cermonin dâ hennes son blir Usa's president, i bagaget har hon tvâ presenter; en traditionell Afrikansk pall och en flugsmälla.

Jag har alltid skrivit vad jag tycker här. Det är ju det bloggen handlar om. Jag tejpar sällan in länkar som styrker vad jag läst eller vad jag pâstâr, det finns massor av bloggar som gör det redan.
Idag, när jag läser tidningarna och ser demonstrationer i Europa där Palestinasjalsprydda människor vrâlar sitt hat, bränner flaggor och blir vâldsamma njuter jag i fulla drag och tänker " ni kan gott ha't "
3000 poliser i Paris misslyckades att upprätthâlla säkerhet och ordning. Medlidande och hat är tvâ vitt skilda saker.

Varmvattenberedaren fungerar inte. I Israel har nog alla hus en beredare pâ taket som värms av solen. Nu, när det är vinter mâsta man sätta pâ den pâ morgonen om man vill duscha varmt, eller köpa en inställningsmackapär som man reglera kvällen innan.
Det första jag gör pâ morgonen är att trycka pâ den röda knappen i hallen, ibland vaknar jag till vid halvsex och tassar upp pâ det iskalla stengolvet sâ att alla ska fâ tvätta sig varmt. Super-primitivt säkert,men man vänjer sig. Vid en middag med Franska bekanta hörde jag folk klaga över hur varmvatten pâ morgonen blivit lyxigt, -"tänk när vi bodde i Frankrike där var det bara att använda den röda kranen, sâ kom det - magiskt..."
Vi ska ringa till ägaren, han brukar komma som en skottspole sâ fort nâgot är fel. Fram tills dess kan jag känna mig extra ekologisk och energisnâl. Nu sorterar jag soporna och duschar bara varmt pâ eftermiddagen, om solen lyst under dagen!