Skoltrött, fruktansvärt skoltrött. Jag lägger band pâ mig att inte be fransmännen som tjattrar i ett att hâlla käften istället för att vara tysta eller idiotförklara den som frâgar varför ett visst ord inte stavas med ett "yod". Jag har bestämt mig för att lägga undan böckerna och slappnar nu av med ett glass rött, det är jag värd.
Imorgon är det prov igen och mitt huvud är proppat med ord, stavningar och undantag. Jag skulle sâ gärna âka pâ weeekend - utan barnen, med mannen och nâgra bra böcker, men situationen här är alldeles för spänd för att vi ska kunna resa upp till Golanbergen eller ner mot Döda havet.
För romantikerna kan jag berätta att sonen ska spela match mot ett arabiskt fotbollslag i helgen. Fotboll och all annan sport ska ju vara helt opolitisk, och barnen spelar pâ hemmaplan. Nâgra av 8-âringarna hade opponerat sig och sagt att det inte gick för att det var krig, men tränaren hade svarat att pâ en fotbollsplan var det bara mâlen som räknades. Jag tänker iallafall ringa till tränaren och höra mig för, initiativet är sâklart bra, men det känns iallafall lite läskigt.

Av alla hemskheter pâ nyheterna idag fanns det ett inlägg som fick mig att le. Mrs Obama är pâ väg frân Nairobi till Usa för att närvara vid cermonin dâ hennes son blir Usa's president, i bagaget har hon tvâ presenter; en traditionell Afrikansk pall och en flugsmälla.