Efter lördag kommer söndag...

Jag önskar alla nya Svenska "olim" familjer välkomna till Israel och vill ge en stor "lyckatill- kram" till mina skânska vänner i Malmö, det tror jag att de behöver.

Snopet...

... vi som skulle âka pulka i morgon. det ska visst bli trettio grader varmt, 14 uppe pâ Hermon...
Jag som trodde vi skulle fâ ha pâ oss vantar och mössor, har istället packat ner kepsar, solglasögon och tshirts...
Jepp, här fâr man vara snabb som blixten om man vill se snö, och det är ite vi...
Vi âker iallafall, det är ju vackert, och sâ kommer det med en guide som säkert har spännande saker att berätta.

i Israel kommer man inte undan

med vissa saker.
Jag vet flera länder i Europa där man kan gâ en hel dag med öppen gylf, ett sminkat öga istället för tvâ eller en tröja utochin utan att nâgon kommenterar, samhällen där endast spegeln finns till hjälp.
Sâ fungerar det inte här. Jag slâr vad om att 90% av de som lämnar lägenheten med öppen gylf blir haffade redan i hissen av nâgon som pâ ett Israeliskt odiskret sätt säger till " dra upp gylfen"!
I morse var det brâttom, som vanligt. Vi letade efter lillans bokväska, kläderna âkte pâ i all hast och i hissen konstaterade jag att det hängde en trâd frân tvättlappen pâ min tröja. Det fanns inte tid att vända pâ tröjan och slita bort den och vi var själva i hissen sâ den hängde kvar.
Jag dumpade av sönerna och klev ur bilen framför dagis. Jag hade knappt satt hälen i marken förrän en kvinna som ocksâ skulle lämna sin unge pâ dagiset bredvid ( jag känner henne alltsâ inte) ropar " det hânger en trâd utanför din tröja!!!" pâ ett huj var hon framme och slet bort den!
Jag skrattade och sa att det var brâttom pâ mornarna, hon höll med och försäkrade mig om att det var lika dant hemma hos dem.
Jag fascineras som valig av att folk bryr sig om andra de inte känner. Att man tar sig tid att stanna bilen och pâpeka att det sitter en pböt pâ vindrutetorakaren, att man tom tar bort pböten och konstaterar att den var dyr, att man frâgar VAR man har parkerat för att ha fâtt en sân hög böt och att man sedan mobiliserar andra människor för att organisera en motattack mot lapplisan som uppenbarligen starkt överdrivit summan...
Israelen är burdus, hans artighetsvokabulär har brister men han har ett hjärta av guld!!

Vi ska âka skidor pâ söndag, sâ i morse var jag inne i Natanya för att prata med de som organiserar utflykten. Vi tar med ungarna och âker buss upp till Hermon. där kan man hyra bob, pulka eller skidutrustning!
Efterât gick jag ner till "shouken" och handlade färskt bröd hos bagaren. Tvâ pâsar croiassanter. En till "oss" och en till farbrorn jag jobbade för pâ shouken.
Han var inte där men ringde upp sâ fort han kom för att tacka, han blev sâ himla glad!
Det är för mig nâgot som jag förknippar med södern, att tänka pâ andra, att ge utan anledning... bara för att man vill, att säga jag saknar dig, att skicka in en tallrik mat till grannen sâ de fâr smaka pâ nâgot jag precis lyckats med i köket...

Att ta emot är ocksâ nâgot jag kanske lärt mig utanför Sverige. Att ta emot utan att behöva tänka " usch- nu mâste jag ge tillbaka"

Häromdagen fick jag den här filmen skickad till mig. Jag skrattade sâ jag grät. den känns sâ otroligt svensk, bäst är sekvensen i kassan- litt i prick!!

Tillökning i familjen?

Treâringen tar sig för magen och säger:

-aaaah jag har ont i magen.
Jag böjer mig ner och klämmer lite.
- det är en bäbis i magen mamma, ta ut den...
Jag förklarar att barn inte kan fâ barn, bara mammor. ( Jag är utlanssvensk, fäst vid traditioner och skippade det där att män kan vara gravida)
- Alors, gör en bäbis till mig dâ!!

Tre räcker för tillfället, även om jag sâr knut pâ mig varje gâng jag ser en bäbis känns det som att jag inte skulle orka en till...

Det där med svärmödrar...

... Jag undrar ibland om jag ocksâ kommer att försöka spela ut mina barns flickvänner. Om jag ocksâ kommer att vara avundsjuk pâ deras kärlek. Om jag kommer att prata om mina sjukdomar, hur ont jag har, hur mycket jag lider, hur kallt det är, hur varmt det är.
Hur smal jag är, vilka snygga bröst jag har, hur feta flickvännerna är, hur god mat jag gör, hur bra jag städar, hur trött jag är för att jag städar sâ mycket. Kommer jag dra in magen när sonhustrun gâr förbi, fôr att det ska se ut som jag är smalare än vad jag är?
Sker det en förvandling from det att ens söner gifter sig? Slutar man dâ att existera som kvinna? Fâr man dâ plötsligt inga andra intressen än sig själv? Jag är omsvärmad av skräckhistorier där svärmor spelar huvudrollen som den outtröttliga bitchen som alltid har ett elakt ord att kasta i fejjan pâ sin sonhustru.
Usch. Jag tänker inte bli sân alls! Jag tänker inte sluta att fungera när sönerna blir kära, för jag vet att det är en skillnad pâ kärleken till sin mor och kärleken till sin flickvän...

Att arbeta som försäjare är kul, spännande och för jävligt...

Ni som redan gjort det vet att det gâr i vâgor. Vissa perioder säljer man allt, varje telefonsamtal är jackpott. Vissa säljer man inget. Argumenten är det samma, rösten lika sâ, det bara inte släpper. Kunden känner det, jag vet inte hur men man kan inte lura dem. det har med självförtroendet att göra och energin, den positiva.
Jag tror helt klart att jag skulle behöva en spa weekend, dâ skulle allt släppa... Ska snacka med chefen...

Varenda vinter hamrar nyheterna i Frankrike ut att det är farligt att âka offpist, och varje vinter âker folk offpist och dör i laviner. Jag har aldrig fattat varför.

Idag i den Israeliska tidningen Haaretz stâr det att en familj som varit pâ semester i Golan, precis där vi var, hoppat igenom ett stängsel för att göra en snögubbe. Ett av barnen klev pâ en mina och är nu pâ sjukhus med amputerad fot, syrran fick granatsplitter i ansiktet...

Familjen pâstâr att det inte fanns skyltar, men ALLA vet att Golan är fullt av minor!
Det sitter skyltar i princip överallt och mânga ängar är inhängnade av taggtrâd. Även om taggtrâden blâst ner pâ marken säger det sig väl självt att man inte ska ta sig in...

Sâ otroligt sorgligt.