Är det farligt att resa till Israel?

När man bloggar fâr man all möjlig information om hur läsarna hamnar pâ bloggen. Sökorden finns registrerade och det är ganska kul att läsa vad folk söker pâ innan de kommer hit.

En stor del av mina läsare söker pâ "ta bort leverfläck med hjälp av snöre". De mâste ju bli överlyckliga att fâ en sâdan detaljerad beskrivning med bilder och allt! Kanske har sjukhusoperationerna rent av minskat sedan detta inlägg.

Ett annat âterkommande sökord är "svenskor som solar topless", under flera dagar har nâgon envisats med att han vill se svenskor som solar topless i solarium- just den kategorin läsare mâste bli râbesvikna...

Det viktigaste lämnar jag till sist. Enormt mânga människor undrar om det är farligt att resa till Israel.

Svaret är Nej!

Det är inte farligt att resa hit, statistiskt sett är det mycket farligare att resa till Thailand eller Egypten. Israel tog emot tre och en halv miljon tursiter 2010, ingen sprängdes i luften eller besköts. Jag kan t om garantera att en ovanligt lâg procent av dessa tursiter ens fick magsjuka.

The Kackerlackskiller

har varit i farten.

Han kom med en dunk pâ ryggen och gav mig en lektion i alla läbbiga smâkryp man stöter pâ i varma länder.

Han talade med lysande ögon om ägg i ris och mjöl som kläcks i värmen, om kackerlackor, silverfiskar och annat smarrigt. Alla djur fanns pâ kort i hans Iphone som han triumferande körde upp under näsan pâ mig.

Jag tycker inte jag är sjâpig med insekter, men jag erkänner att jag vrâlade till när en jätte- kackerlacka klättrade upp ur duschhâlet.

Effi har bedyrat att ingen överlever hans spray. Knappt ens människor. Jag var tvungen att gâ ut ur huset och lovade att inte komma tilbaka förrän efter nâgra timmar och vädra noga.

Han har sprutat i alla hörn, i avloppen och i trädgârden där han tydligen hittade en hel kackerlacksfamilj i brunnen som han absolut ville visa. Jag avböjde, vänligt men bestämt...

Jag har inte varit tillbaka sedan lunch. Jag vädrar först i morgon och ber en bön om att ingen överlevt!

En fullkomlig katastrof!

Skogsbränderna härjar sedan i gâr i Norr. Tänk er en skog som knappt fâtt en droppe vatten pâ 7 mânader...¨
Över 15 000 människor evakuerade och 40 personer har mist livet.
Igâr sade Benyamin Natnayahu att han kommer att utlysa en officiell dag av landssorg.
En av vâra sekretare frân Haïfa skriver till mig nu pâ morgonen, efter en sömnlös natt " Du kan inte göra dig en föreställning om katastrofen som precis drabbat oss"
Hjälp är pâ väg. Jag trodde faktiskt världen skulle titta pâ med armarna i kors men det kommer faktiskt flygplanplan ifrân Egypten, Turkiet, Jordanien, Grekland, Cypern, Stor Britanien, Rumänien och Frankrike.
Det kommer ta generationer innan Carmiel är fullt av höga träd igen...

Sakteligen...

... tar vi oss härifrân.

Hjärtat kniper lite, idag darrade tom underläppen när sonen berättade att grannfrun grinade i trapphuset för att vi flyttar.

Vi har verkligen haft det underbart här, med öppna dörrar och öppna hjärtan.

Igâr träffade jag pâ nâgra oönskade rumskompisar i det nya huset.

Kackerlackor, ungefär 10 cm lânga som rasslar när de gâr.

Tydligen finns det förbjudna medel att köpa i arabstäderna längs motorvägen men jag har faktiskt ringt en firma som har lovat att ta död pâ bâde myror och kackerlackor pâ nâgra timmar. De kommer i morgon klockan tolv.

I morse gjorde jag ett animerat Hanukka kort som blev sâ himla bra, ni kan se det om ni klickar här.

Hanucca igen!

Första ljuset.

Jag stinker klorin.
Jag har mâlarfärg i hâret.
Lägenheten är full av kartonger, packade, halvpackade och ovikta.
Lillan har hosta. Hon har hâllit mig vaken hela natten och jag känner mig frusen och lite yr, precis sâ som man känner sig innan man blir sjuk.
Imorse när jag var pâ väg till apoteket backade jag in i en sâ där förbannad järnstolpe som bara stâr helt utan anledning och en meter frân en vägg pâ en parkering. Lägenheten är inte ännu uthyrd och en strid ström av besökare förgyller vâra ack sâ späckade dagar. Jag ler inte när folk undrar om det inte finns en balkong, bara väser fram "det stod i annonsen"...

Vi cyklar i piskande motvind med andra ord och det känns ganska utmanande trots alla hinder. Vad som helst är bättre än trâkig ensidig vardag!

Judehat och Sverige

När jag läser om hur det är att vara jude i Malmö ryser jag.
Sist när jag var hemma i min lilla stad och sov hos brorsan med barnen hörde jag ett fasligt liv nere pâ gatan.
Till min fasa sâg jag en prydlig kille i sjuttonârsâldern marchera pâ trottaren medan han gjorde Hitler hälsning och skrek Heil Hitler för full hals. Det höll pâ i säkert en kvart.
- Vad säger han mamma? undrade min dâ sexâriga son i sin nyinköpta Sverige Tshirt.
Ja, vad säger han?
Vad svarar man?
Det som chockerade mig allra mest var att ingen frân hyreshusen runt omkring sa till honom att vara tyst, ingen gick ner. Ingen verkade bry sig.

Bara jag.

Känslan sitter i ännu. Känslan av utanförskap, känslan av maktlöshet, avsky och äckel.
Jag ville bara grina, precis som idag när jag läser om rabinen i Malmö.

Flyttkartonger

Nu packar vi lâdor igen.
Vi gör det vart tredje âr ungefär. Jag är nästan aldrig nostalgisk.
Inte ens när vi flyttade frân Frankrike knep det i hjärtat.
Men den här gângen är det annorlunda. Vi lämnar en lägenhet där vi levt de mest intesiva tvâ âren i vâra liv.
Jag minns som om det var igâr hur det kändes när vi kom frân flygplatsen med taxibussen. När vi stod här nedanför med 500 kilos babage och tittade pâ varandra med glädjetârar pâ kinderna. Väggarna här är impregnerade av sionism och lycka, jag hoppas fâ med mig även dessa tvâ ting i mina kartonger...