Tankar den sista dagen pâ âret...

Jag blir alltid lite nostalgisk i slutet av âret.
Jag funderar pâ âret som varit, glädje och besvikelser och tänker alltid pâ âret som kommer med viss spänning i magen.
2010 var ett ganska känslosamt âr.
Det som toppade var naturligtvis beslutet att bryta med vâra medarbetare (som faktiskt inte bidrog till ett yota mer än att skapa problem) och stâ pâ egna ben.
Under nâgra veckor levde vi i en mardröm.
Telefonhot och grova anklagelser utan grund via en advokat gav oss nâgra sömnlösa nätter och dagar i dimma.
Ur denna otroligt jobbiga situation föddes den vackraste vänskap.
Ett oumbärligt stöd och en stadig hand ledde oss in pâ säker mark.
Mörker blev till gryning, och sâ här i slutet av âret tycker jag mig se en första solstrâle i horisonten.
Det är det som jag minns av 2010, och förmodligen tills jag dör.

Gâslever i Israel...

... är inte lätt att fâ tag pâ. Mina franska gener skriker av abstinens och efter mycket om och men har jag lyckats hitta en fransman i Baselkvartert i Tel Aviv som säljer en "terrine de foie gras au cognac". Butiken är underbar och jag smakade pâ diverse ostar med ett glas rödvin i handen och eftersom jag var svensk fick jag även smaka pâ den skotska laxen.

Pâ fredag skär vi högtidligt upp 50 gram gâslever till varje gäst, pâ ett äkta lantbröd. Det enda som saknas är en Sauterne, men jag har hittat nâgot liknande hos vinexperten ( han som alltid är lite lullig och som kan allt om viner) inne pâ Teva market.

Fram till dess passar jag pâ maken som försökt sig pâ att öppna paketet för att smaka en liten, liten skiva bara. Ingen smakar ens en smula innan fredag!

Revanchen

Kvartsamtal i skolan med 10 âringen och 8 âringen.
För nästan exakt ett âr sedan upptäckte jag till min fasa att min 8-âring hade sprâkproblem i bâde franska och hebreiska. Han hade utvecklat en teknik som bestod i att fullkomligt ignorera ord han inte förstod pâ bâda sprâken och gissade sig till det mesta. Vi flyttade hit när han började förstaklass, jag trodde att det var ett perfekt stadie men det visade sig vara helt fel. Han hade inte ännu lärt sig att läsa ordentligt pâ franska och alla dessa nya bokstäver som man skrev bakochfram blev lite för mycket för hans sexâriga hjärna.
Jag minns att jag bla frâgade honom vad uttrycket " pâ landet" betydde pâ franska, han hade ingen aning.
Panik.
Möten med lärare, hjälpfröknar, timmar av tragglande och jag erkänner- stunder av ett totalt opedagogiskt beteende frân min sida har tydligen gett resultat.
Ungen har gjort enorma framsteg i samtliga ämnen och fröken sa att hon kände det som allt verkligen lossnat.
Mammahjärtat slog sâ det hördes i hela kvarteret. Jag är sâ himla stolt!

10 âringen däremot är en annan historia.
Jag lyssnade artigt pâ läraren som berättade att sonen struntat att göra geografi läxan sex gânger under höstterminen, vände pâ huvudet och log mot sonen medan jag sa med len fransk röst;
-Jag kommer göra slamsor av din nya fotboll och ge dig utegângsförbud i en vecka...
Det är underbart att vara flersprâkig...

Eilat- sommar âret runt!

Ibland försvinner vi nâgra dagar.

Maken har släkt i Eilat och det är helt underbart att âka ner, om än bara för nâgra dagar för att bli gullade med och bortskämda.

Eilat var proppat med turister som lâg och stekte pâ stranden, âkte vattenskidor och ât glass- frusna Européer som luftade fötterna i sandaler efter en hârd vinter. Vattnet i Röda havet är kristallklart och ett verkligt dykarvatten med fantastiska korallrev.

Israelen själv spenderar sällan sina dyrbara semesterdagar i Eilat. Det är en typisk weekenddestination dit man reser med vänner för att ha kul nâgra dagar. Stället är späckat med tjusiga och mer mer eller mindre Vegas-inspirerade hotell ( Som Herods Palace här nedanför)där man kan slappa vid poolen och äta kopiösa mängder mat.

Som alltid stannar vi mest i huset där vi bor. Stranden lockar inte särskilt längre jämfört med trevligt sällskap och för oss är det faktiskt vinter.

Idag är vi tillbaka igen, efter en väldigt lâng resa genom öknen tillsammans med flamsiga barn i baksätet.

Helgen gjorde susen.

Nu ser vi fram emot Nyârsafton!