När jag var ung och rynkfri, pâ den tiden man kunde vara ute och härja en vecka i streck utan att det syntes trodde jag att livet tog slut vid trettio. Fytio âringar hade ju ena foten i graven och var ju heelt omedvetna om vad som var kul och häftigt...
Nu när jag snart blir 39 mâste jag ju konstatera att jag faktiskt fortfarande har ganska kul. Jag flabbar fortfarande med mina kompisar, och det är faktiskt inte bara minnen frân min vilda ungdom som framkallar skrattsalvor.
Det är sâ himla viktigt för mig att skratta, det har det alltid varit. Jag fnissade mig igenom de yngre tonâren med mina tjejkompisar och än idag kan jag fâ skrattattacker som inte kan hejdas. Jag älskar känslan av välbehag och lycka, ni vet när man nâr punkten dâ absolut inget kan fâ skrattet att avta.
Igâr kväll skrattade vi mycket och högt och det gjorde mig gott!
Tack tjejer, ni är verkligen för härliga!

Under Hannuka finns det sk Hannuka bilar som kör omkring med Hannuka ljusstakar och megafoner pâ biltaken.

I bilarna sitter glada skäggiga religiösa män med kippor och sprider glädje och ljus i kvarteren.

Dâ och dâ stannar de bilen, för ett jäkla oväsen sâ folk trotsar kylan och gâr ut för att se när de tänder ljusen. Sedan är det lite böner och allsâng innan skäggen hoppar in i bilen och fortsätter till nästa ställe.

Igâr var de här, grannarna hängde ut genom fönstren och applâderade och ropade Hag saméah hanukka (glad hanukka) tvärs över husen. Vad jag tyckte var lite läckert var att de som var med och sjöng därnere var alla lite "häftiga" ungdomar i joggingbrallor och munkjackor. De tog kort, tände ljus och bad sâ att vi alla kunde höra.

Här är det inte töntigt att tro.

Idag kom lägenhetsägaren och skulle titta pâ badrummen. En av de som besökt lägenheten för att hyra den när vârat kontrakt är slut i februari hade ställt krav pâ nytt kakel och nya handfat i bâda badrummen.
Vi- som fortfarande inte hittat hus har ju egentligen inget intresse av att vâr ägare hittar nâgon som hyr lägenheten heller sâ jag bredde pâ om hur fina badrumen var och hur lâg hyra et var pâ lägenheten. Han sâg förnöjd ut och nickade ivrigt.
Imorgon ska jag kolla pâ ett nytt hus, undrar vad det kommer att vara för spännande med det här...
Det sista vi sâg var bra, men kvinnan som hyrde ut det bor i Usa och hennes son vill bo kvar i källaren för han gör armén här... normalt... not.
Som Dossis skrev, i värst afall spänner vi upp ett Beduintält pâ stranden, kan Khadaffi kan väl vi? Enplansvill med havsutsikt utan hyra, snart är det ju varmt igen!

När den religiöse pojken med papiljotter ( krullar vid öronen ) som bor pâ fjärde vâningen är här och leker, och mina söner sjunger Black Eyed Peas för full hals fnissar jag och tänker att det är härligt med vänskap över gränserna...
Barn har en härlig förmâga som vi vuxna förlorat för länge sedan, att bara vara sig själva- oavsett vem som är i deras närhet. Kanske är det därför de har sâ lätt att umgâs, att de aldrig tycker att det är jobbigt med folk i huset.
De anstränger sig inte att verka trevligare än de egentligen är eller att likna de som är inbjudna. Kanske borde vi lära av dem?

Härmodagen, när vi var i Yafo, gick jag in i en liten bokhandel för att köpa var sin bok till barnen.

-Hur gamla är de? frâgade kvinnan.

-9, 7 och 3...

Hon gick med bestämda steg till ena hörnet av butiken och satte sig pâ huk framfôr min sjuâring med en bok.

- Det här är boken om Emil sade hon.

- Emil,sa jag?

-Ja, känner ni till Pippi Lângstrump ( hon sa verkligen Lângstrump)? Det här är samma författare.

Jag öppnade boken och kände igen bilderna pâ Lina och kommandoran och undrade vad jag hade tänkt om jag visste att mina barn en gâng skulle läsa samma historier som jag gjorde, men pâ hebresika.

Pâ vägen ut sâg jag Stig Larssons "Män som hatar kvinnor".

Har nâgon sett de filmerna föresten?

Söndags promenad i Yafo...

Det är vinter, vi virar in oss i halsdukar och lâtsas frysa i blâsten. Vi fikar inomhus och inte pâ terasserna, âtminstone pâ morgonen- sedan är det för varmt.

Jag älskar Yaffo och är generös, jag vill gärna dela nâgra ögonblick av min söndag med er och önskar hett att korten ger er lust att besöka detta underbara land...