När jag var ung och rynkfri, pâ den tiden man kunde vara ute och härja en vecka i streck utan att det syntes trodde jag att livet tog slut vid trettio. Fytio âringar hade ju ena foten i graven och var ju heelt omedvetna om vad som var kul och häftigt...
Nu när jag snart blir 39 mâste jag ju konstatera att jag faktiskt fortfarande har ganska kul. Jag flabbar fortfarande med mina kompisar, och det är faktiskt inte bara minnen frân min vilda ungdom som framkallar skrattsalvor.
Det är sâ himla viktigt för mig att skratta, det har det alltid varit. Jag fnissade mig igenom de yngre tonâren med mina tjejkompisar och än idag kan jag fâ skrattattacker som inte kan hejdas. Jag älskar känslan av välbehag och lycka, ni vet när man nâr punkten dâ absolut inget kan fâ skrattet att avta.
Igâr kväll skrattade vi mycket och högt och det gjorde mig gott!
Tack tjejer, ni är verkligen för härliga!