torsdag 6 november 2008


Det talas endel om Itzhak Rabin just nu, man har minnesstunder och konferenser.
Hans bortgâng kommemomeras pâ det hebreiska datumet. För er som har glömt bort, blev han skjuten den fjärde November 1995 , av en högerextremistisk judisk kille som studerade juridik pâ Tel Avivs universitet.

Tre kulor frân fred enligt vissa, tre kulor frân en katastrof enligt andra.

Rabin sa att " Fred sluter man inte med vänner- bara med en fiende som lämnar avsmak" ( fritt översatt ).

Jag undrar hur det hade sett ut idag om Rabin hade överlevt, om han inte hade vägrat ta pâ sig en skottsäker väst innan hann höll sitt tal i Tel Aviv...

Om farbrorn som vaktar skolan inte hade behövt vara beväpnad.

Om jag inte hade behövt gâ igenom en metalldetektor när jag ska handla kläder i köpcentrat.

Om det inte hade suttit lappar pâ paketen som mamma skickar till barnen där det stâr pâ flera olika sprâk att man a l d r i g ska öppna ett paket man inte väntar pâ eller med okänd avsändare.

Var hade alla elakingar tagit vägen? Hade de verkligen bara försvunnit, eller hade de hittat nâgot annat att kriga för?

Vad vi alla kan vara helt säkra pâ är att Itzak Rabin handlade efter sitt hjärta och att han själv trodde benhârt pâ fred, hans sista ord till sina medmänniskor löd;

Jag var militär under 27 âr. Jag krigade sâ länge jag trodde att det inte inte fanns en chans till fred. Jag tror idag att det finns en chans, och att vi mâste ta vara pâ den, för de som stâr här, de som inte är här - och de är mânga.

Jag har alltid trott att en majoritet av alla männsikor vill ha fred och är redo att ge freden en chans.

Bom- Bom - Bom.
Det tar bara nâgra sekunder att ändra pâ världshistorien...

onsdag 5 november 2008

Jag är färgblind

Jag vägrar reducera folk till svarta eller vita eller gula eller blâ ( engelsmännen )
Jag vägrar tycka att det är imponerande att USA har en svart president eftersom jag tycker att man väljer president efter idéer och inte hudfärg. Just nu känns det som det mest positiva med Obama är att han är brunbränd och har krulligt hâr...
Jag vet inte om ni fattar vad jag menar, jag tycker att man fâr Amerikanerna att framstâ som rasistiska och enkelspâriga och som om de har överträffat sig själva genom att vâga rösta pâ en svart människa. Jag hoppas att de som gett sin röst till Barack Obama har gjort det för att de delar hans politiska idéer och inte för att han representerar en förtryckt folkgrupp. Hans arbetsuppgift är viktig och jag tror personligen inte att det räcker att ha en svart president för att blâsa bort racismen.
Jag hoppas att han kommer att fâ USA att framstâ som en demokrati i media världen över, och inte som en blodtörstig terrorist stat, att vi fâr läsa vänligt inställda artiklar till Usa och att den patetiska Anti-Amerikanismen fâr ett abrupt slut.

måndag 3 november 2008

1 Dagens; varsâgoda och välj!

Dagens surpriiiise ;

Vid säkerthetskontrollen vid köpcentrat börjar vakten skrika efter en dam, uppenbarligen ville han att hon skulle öppna sin väska som var ovanligt tung. Kvinnan skrattar, skriker tillbaka ( det vi kallar skrik är konversationsnivâ här ) öppnar väskan och tar upp... nu kommer det roliga... en burk Önos smörgâsgurka!!

Dagnes skratt ;

Damen frân Schweitz sa idag i skolan "Ani sona" ( hon ville säga ani chona) "Ani zona" betyder "jag är en hora". Meningen uttalades efter tre timmars intensiv grammatik studie.
Ibland känner man sig förskräckligt ensam när man gapskrattar...

Dagens gärning ;

Jag plockade hem Lynn's unge (de som klättrar pâ biltak) efter att ha stött pâ "Lynn" utanför sportcentrat ( jag tänker inte berätta varför jag hängde där ) och tog hem honom.
I hissen upp kastade han sig pâ larmknappen innan jag hann hindra honom. Om mamy Rose ( makens mormor) hade varit här hade hon säkert sagt; - Den lille pojken vill nog gâ och kissa, hon visste inte vad DAMP var.

Dagens exotik ;

Idag pâ rasten sträckte jag upp handen, tog tag i en gren, böjde ner den och fick tag pâ en alldeles mogen mandarin. Det är första gângen som jag äter mandarin direkt frân trädet. Ska jag vara ärlig var den skitäcklig, men det var häftigt ändâ.

söndag 2 november 2008









Dadlarna hänger tunga i palmerna och Olivträden är späckade av mogna svart oliver, det är alltsâ detta som är höst i mellanöstern...
Med hösten kommer förkylningar och diverse virus, man snörvlar här med, trots 27 grader och sol, jag som trodde att det var klimat relaterat!

Valet i USA närmar sig och är i var mans mun. Obama eller Mc Cain... vem är bäst för Israel? Alla spekulerar. Här verkar ingen brinna för varken den ena eller den andra, ingen av dem har lyckats inge förtroende.
Vem kan skydda oss bäst emot Iran?
Anfalla, ( Mac Cain ) eller vänta pâ att bli anfallna ( Obama )...
Det är egentligen den frâgan de flesta tar ställning till här tror jag.
Jag tänker spendera eftermiddagen under täcket, det fâr man när man har höstens första virus, även om det är närmare trettio ute...