Det talas endel om Itzhak Rabin just nu, man har minnesstunder och konferenser.
Hans bortgâng kommemomeras pâ det hebreiska datumet. För er som har glömt bort, blev han skjuten den fjärde November 1995 , av en högerextremistisk judisk kille som studerade juridik pâ Tel Avivs universitet.
Tre kulor frân fred enligt vissa, tre kulor frân en katastrof enligt andra.
Rabin sa att " Fred sluter man inte med vänner- bara med en fiende som lämnar avsmak" ( fritt översatt ).
Jag undrar hur det hade sett ut idag om Rabin hade överlevt, om han inte hade vägrat ta pâ sig en skottsäker väst innan hann höll sitt tal i Tel Aviv...
Om farbrorn som vaktar skolan inte hade behövt vara beväpnad.
Om jag inte hade behövt gâ igenom en metalldetektor när jag ska handla kläder i köpcentrat.
Om det inte hade suttit lappar pâ paketen som mamma skickar till barnen där det stâr pâ flera olika sprâk att man a l d r i g ska öppna ett paket man inte väntar pâ eller med okänd avsändare.
Var hade alla elakingar tagit vägen? Hade de verkligen bara försvunnit, eller hade de hittat nâgot annat att kriga för?
Vad vi alla kan vara helt säkra pâ är att Itzak Rabin handlade efter sitt hjärta och att han själv trodde benhârt pâ fred, hans sista ord till sina medmänniskor löd;
Jag var militär under 27 âr. Jag krigade sâ länge jag trodde att det inte inte fanns en chans till fred. Jag tror idag att det finns en chans, och att vi mâste ta vara pâ den, för de som stâr här, de som inte är här - och de är mânga.
Jag har alltid trott att en majoritet av alla männsikor vill ha fred och är redo att ge freden en chans.
Bom- Bom - Bom.
Det tar bara nâgra sekunder att ändra pâ världshistorien...