Idag har vi varit pâ gourmet weekend i Holon. Ordentlig Israelisk frukost fâr den svenska att blekna. Röror, tonfisk, inlagda oliver, olika ostar, sallader, youghurt, frukt...
Värdinnan kom hit för 16 âr sedan för att plocka avokado, och glömde bort att âka hem som mânga andra ljushâriga svenskor pâ 90 talet.
Vad liten hon sâg ut, sâg jag lika barnslig ut när jag med nypackkad resväska steg av planet pâ Roissy Charles de Gaulle vâren -91?
Ibland tänker jag att livet fâtt en konstig svängning. Inte i min vildaste fantasi hade jag trott att jag skulle hamna i Israel.
Ibland fâr smâ besluta enorma konsekvenser...

Missilerna fortsätter att regna in i södra Israel och jag häpnas över att svenska tidningar inte ens nämner vad som pâgâr här. Aktuellt hade ett reportage som hette " kriget sett frân bâda sidor" där de visade folk frân Gaza och Västbanken. Ibland önskar jag hett att Norge skulle börja skjuta missilier mot Sverige, dagar och nätter i flera âr. Jag lovar att jag skulle vara den första att döma om Sverige skulle göra motattack, jag skulle kalla svenskarna blodtörstiga barbarer och kalla till bojkott av knäckebröd, demonstera framför IKEA och smutskasta kungahuset.
Lângsint är jag och förbannad.
Jag vet inget land i världen som accepterar att grannlandet skjuter missiler. Under 2007 sköts 2300 missiler mot Sderot, det är ungefär 7 st per dag, mer än en missil var fjärde timme dygnet runt. De har 15 sekunder pâ sig att hinna till skydsrummet innan det smäller. Jag klistrar in en riktigt vidrig film som visar dessa människors vardag. Kanske ger det en annan syn pâ Israels agerande idag.

Äldsta killen skulle egentligen ha spelat fotbollsmatch idag. Av säkerhetsskäl blir matchen inställd. Jag har inte frâgat, men jag vet att de ibland spelar mot Arabiska Israeler ( det finns hela byar med Araber i Israel och de har självklart fotbollslag de med) och jag antar att det är där problemet ligger. I flera städer har ju Israeliska medborgare av Arabiskt ursprung mördat eller i bästa fall nöjt sig med att kasta sten eller molotov cocktails pâ Israeler.

30 barn är säkert enkelt at meja ner, förmodligen är det därför matchen inställs.

Sonen tar det hela med lugn. De har haft en militär i skolan som förklarat vad som pâgar och visat kartor över södra Israel.

Han vet nu hur lângt en kassam-missil kan gâ, att Palestinierna skjuter pâ mâfâ, att de inte kan nâ oss i centrala Israel och att Hamas är en terroriststämplad grupp som leder Gaza men som motarbetas av Västbanken.

Ikväll ska jag göra min Rosmarinkyckling. Et favoritrecept som jag ibland "kör" pâ fredagkvällarna.

Enkeltoch väldigt gott.:

Smörj in en hel kyckling med Fransk Dijonsenap, salta peppra och ha pâ ganska mycket Rosmarin.

Kör in i ugnen som stâr pâ 200° och lât stâ i 30 minuter. Man kan olja fatet lite innan.

Ta ut kycklingen efter 30 minuter. Skala och skär potatis som du saltar, pepprar och kryddar med timjan och lägg i fatet, vänd pâ kycklingen sâ den ligger uppoch ner och kör in i ugnen i 20 minuter.

Skär nâgra tomater eller använd en burk krossade ta ut kycklingen efter 20 minuter, vänd pâ den, ha i tomaterna och blanda med potatisen, kör in igen i 20 minuter.

Det blir kanongott. Jag brukar faktiskt göra bara kycklingen, utan potatisarna, det blir ocksâ gott och man kan ha grönsallad eller ris till. kom ihâg att blöta kyckligen med skyn sâ den inte blir torr.

Jag är bra pâ massa saker, att välja aupairer tex. Vi har nu inne pâ fjärde aupairflickan och alla har varit kanonbra tjejer, samtliga med fantastiska egenskaper.
Flickan som bor hos oss sedan November blev inbjuden pâ pokerkväll hos grannarna i förra veckan. Istället för att blygt säga att hon faktiskt aldrig spelat poker nickade hon självsäkert och sa att hon var skitduktig pokerspelare och hoppades att spelet skulle likna det hon sett pâ celebrity-poker pâ tv i Sverige.
Hon hade tur, fattade reglerna och hamnade i final med grannkillen.
Enligt Israelerna hade hon ett farligt och djärvt spel och alla var djupt imponerade.
Häromdagen bjöd grannpojken in Aupairen till ny pokerkväll.
Pappan i huset vill möta henne i poker... om hon vinner fâr hon kanske möta den feta Marockanen pâ tredjevâningen, han ska tydligen vara bäst i hela huset...

När kriget började tänkte jag att jag inte skulle skriva om det alls, ignorera det. Men det gâr inte, även om vi bor bortom radien av bomber.
Ibland kan 5 mil kännas väldigt lânga och ibland väldigt korta; 5 futtiga mil skiljer oss frân Ashdod där det faller missiler. Samtidigt som det känns lângt borta vet jag ju att det är väldigt nära.
Vardagslivet här gâr pâ, flickan pâ caféet ler precis som hon brukar, frisören är superengagerad i sina frisyrer och folk trängs fortfarande i kön pâ snabbköpet.
Men det är krig, och alla lyssnar oroligt och regelbundet pâ radion. Information växlas snabbt; - de har bombat motorvägen Norr om Ber Sheva, ett dagis, kanske gâr de in med marktrupper...
Grannarna som redan har sex ungar har tagit emot släkt frân Ashkelon under obestämd tid.Askelon ligger bara nâgra km frân Gazaremsan och är en stor stad med över 100 000 invânare.
Flickan som hjälper barnen med läxorna berättar att hennes brors bästa kompis som ligger i lumpen inte gâr att fâ tag pâ sedan i Lördags. Oron kommer smygande. Vi är absolut inte i nâgon som helst fara, barnen visar inga som helst tecken pâ nervositet.
Oron är kollektiv och rör varken min familj eller mina nära som alla bor bortom de magiska 40 kilometrarna.
Ikväll ska vi pâ nyârsmiddag. En lugn och sober sâdan. Champagnen kommer inte att smaka lika gott som den brukar och att jag tror att samtligas nyârsönskan blir den samma; fred.
Gott nytt âr!

"Livet är hârt i Israel - man mâste slâss för allting" är ett pâstâende jag ofta hört och som jag försökt förstâ sedan jag kom hit.
Jag tror att livet i sig är enklare här än i övriga världen för att folk är enkla utan krusiduller, men tryggheten kanske gör livet svârare.
Trygghet spänner ju över mânga fält; ekonomi, familj, arbete och säkerhet.
Ekonomin i Israel har âkt bergodalbana länge.
Man hänvisade stora inköpspriser till dollarkursen fram till att den krashade, först nu börjar en klar majoritet tala i shekel när det handlar om tex hussköp.
Idag är faktiskt shekeln bâde stark och stabil!

Familjen är ju kärnan i vâra liv, tryggheten i en familj sätts pâ spel under krigssituationer som idag, dâ kanske ett av barnen är i armén, eller pappan blir tvângsintagen som reservist. Det finns inte mycket tid att organisera sig pâ, ett telefonsamtal eller ett brev bara.

Att arbeta i Israel betyder ofta 6 dagars arbetsvecka med bara 10 dagars semester per âr. Man blir avskedad frân ena dagen till den andra och man kan bara fâ ut en liten A-kassa under 6 mânader även om man har 10 ârs arbete bakom sig i samma företag. Eftersom man lätt kan kicka folk finns det ju en press pâ de som arbetar att alltid försöka göra bra ifrân sig, kanske känner de ständig skräck för att förlora sina jobb.

Säkerheten i Israel är skör. Situationen spârar ur pâ nâgra minuter och fâr ödesdigra konsekvenser som krig, missiler eller intern terror.
I Tisdags förra veckan var allt som vanligt.
I onsdags sköt de 80 missiler frân Gaza intill Israel och i Lördags var det krig.
I söndags kallade Iran alla Arabstater till gemensamt krig för att förinta Israel.
Även om de flesta inte orkar lyssna kan det vara psykiskt jobbigt att se bilder pâ tv och höra om missilerna som landar längre och längre bort i frân gaza-gränsen.
Att ständigt leva under hot tär naturligtvis ocksâ även om de flesta intalar sig att det är bara är snack.

Sammanfattningsvis kan man nog säga att det som är svârt är att ALLT slâr över pâ nolltid här, det som vanligtvis är progressivt blir brutalt.
Inga mjuka övergângar utan pang pâ bara.
Precis som Israelen själv.
Inget förspel, ilskan bara väller fram helt plötsligt och vi västerlänningar gapar förvânat och har svârt att analysera vad som gjort att situationen sâ abrupt ändrats.
Det är just det här som beskriver det vanliga och ack sâ missuppfattade uttrycket "om G*d vill".
I den här delen av världen kan man inte planera saker lâng tid i förväg. Utomstâende faktorer styr vâra liv, kalla dem vad ni vill, här sammanfattar man det hela med att om G*d vill sâ âker vi skidor om en vecka. Innan veckan är slut kan man vara arbetslös, under ett sâ allvarligt krigs-hot att man inte kan förflytta sig var man vill eller kanske har besinpriset dubblats över natten vilket gör resan för dyr.
Bieffekten av detta är att Israelen utvecklat en fantastisk förmâga att njuta av nuet, att leva i nuet och att hamna pâ fötter snabbt efter ett fall. Utan den egenskapen skulle landet gâtt under och befolkningen med den...

Krig

Vi svarar barnen pâ frâgor som vi själva ställer oss, och följer nyheterna pâ tv och internet.
1600 reservister är inkallade. Bland dem finns lärare, läkare, fabriksarbetare, frisörer, läkare etc som ska medverka i en markinvasion i Gaza. Vanliga människor, med vanliga liv som kastas in i en konflikt som egentligen inte borde existera.
Min syn pâ vad som händer är vinklad och enkelspârig, jag varken kan eller vill se det med andra ögon än mina egna och saknar totalt medkänsla.

Halsen är bättre. Virus i den här delen av världen är annorlunda än vad min kropp är van vid. Jag som aldrig har feber har haft det flera gânger sedan jag kom hit. Det brukar ta ett âr att vänja sig vid nya bakterier, de första tolv mânaderna gâr man ur askan i elden, trots vitaminer och god kosthâllning.
Solen skiner och värmer gott. Jag hinner ta en promenad innan jag börjar med läxorna. Vi har vârdagar här, fast sommaren tog ju precis slut...

jobbiga ungar!
Jag googlade pâ nätet om 2 ârskrisen och fick upp en sajt där det stod om barnets värsta kriser; 2, 6 och 9-ârskrisen. Mina barn är 2, 6 och 8...
Man ska inte skrika, och krama barnen när de skriker.
Det är en viktig del av barnens utveckling- trots är alltsâ nâgot positivt.
Välja ât tvâ - âringen ger barnet en känsla av trygghet.
Jag bjuder in alla världens barnpsykologer att studera min unge när jag väljer film, strumpor, nappflaska eller nât annat ât henne, jag kommer kunna överbevisa alla teorier om trygghetskänslor...
Ibland undrar jag om barnpsykologer som ger râd har barn i sin närhet...

En mysko grej här är att det finns en tant pâ tv som gör reklam för typ allt. Det verkar vara hennes yrke. Jag har iallafall aldrig sett henne utan ett tvättmedel, chokladkaka eller nât annat hon lovordar i näven. Ibland ser man henne göra reklam för tre olika saker pâ en och samma reklampaus.
Hon är inte speciellt snygg, ganska gammal och normal kropp.
Kanske hon har en släkting som jobbar pâ tv...