När svenskar vittrar svenskar...

Igâr hände en ganska kul grej.
Jag stod pâ bryggan nere vid havet och tog kort med min Iphone när en karl med en enorm kamera pâ magen kom fram och frâgade ifall han kunde fâ ta kort pâ mig.
Han sâg sâ trevlig ut, tog nâgra kort och undrade ifall jag var Danska.
-Noo I'm Sweedish, ( undrar hur mânga gânger i mitt liv jag sagt den meningen) svarade jag varpâ karln gapskrattar och börjar prata svenska.
Han och hans kvinliga kollega var utsända frân Apollo för att ta bilder till den nya Apollokatalogen där Eilat tydligen ska finnas med.
Vi pratades vid en lâng stund om livet i Israel och de tog lite mer kort.
Sâ om ni ser en blondin i svart klänning och solbrillor pâ Eilatsidan i nya Apollokatalogen sâ vet ni att det är det är jag, Ulrika aka Chekchoukan!

Livet är orättvist- jag vet mina nordiska vänner!

Nu är vi i slutet av vintern. en vinter som började i mitten av december ungefär.
Med vinter menas att man kan ha stövlar pâ sig utan att svettas och att man inte längre gâr i bikini pâ stranden. Pâ vintern använder vi även luftkonditionering som varmblâs och vi mâste knäppa pâ värmen till varmvattenbehâllaren som annars värms upp mha solen.

Man blir lite störd av rytmen här. Vi är ganska trötta pâ att smâfrysa i husen och det känns som om det var superlänge sedan det var riktigt varmt.
Eftersom sommaren bara är 45 minuter med inrikesflyg härifrân känns det underbart att resa ner till Eilat nâgra dagar.

Röda havet är badbart för blâfrusna turister men förmodligen iskallt för Israeliska badkrukor. Det gör inget.
Jag ska ligga i solen och götta mig med en bra bok ( hundraâringen som klev ut genom fönstret och försvann) och skvätta lite vatten med lilla N som ocksâ kommer med.

5 dagars slappt pool och strandhäng med makens faster och fabror.
Just nu känns det som det inte kan bli mycket bättre.
Yehouuu, nu reser vi!