Tio meningar man bör undvika i Israel.



1. Vad billigt!! Plötsligt säger försäljaren att han talar i dollar och inte i Shekel.

2. Vad dyrt! Försäljaren blir förbannad och hâller lâda i en timme om hur fantastiskt bra hans produkt är och hur fantastiskt okunnig du är som tycker att den är dyr.

3. Nej tack, jag är inte törstig. Det funkar inte, du kommer att fâ nâgot att dricka iallafall sâ säg ja direkt, du sparar tid!

4. Jag är frân Sverige. Alla har varit i Sverige, eller känner nâgon som varit där. Om det handlar om en kompis, eller kompis kompis ringer de upp personen i frâga ( händer ofta) sâ att du fâr prata med honom ( japp, 99% är män), helst pâ Svenska.

5. Jag gillar inte Humousse. Bättre att ljuga om sâ är fallet. Det är sett som enormt avvikande, kanske tom associalt att inte gilla humousse.

6. Den sista, i feminin form האחרונה " haakharona" med kh ljud i halsen och skorrande r. Det gâr inte att uttala, peka istället.

7. Jag har inte sagt varsâgoda ( framför kakfatet ). Att utfodra barn här är ungefär som att ge vargarna mat pâ kolmârden. Ingen här skulle fatta vitsen med att lâta dem vänta pâ ett ord innan de börjar äta.

8. Nej, nu regnar det! Det regnar sällan, man hör aldrig nâgon klaga över regn här - tvärtom-man välsignar regnet, eller tackar G*d för att Genesarets sjö kanske höjs nâgon millimeter.

9. Hur tar jag mig till närmaste... Svaret är alltid yachar-yachar = rakt fram. Landet är smalt, kanske är man rädd att be folk ta till vänster, det kan sluta illa, antingen i havet eller hos de argsinta kusinerna.

10. Sist men inte minst, Skäll aldrig pâ dina barn offentligt. Israelen är extremt barnkär och du kommer bli tvungen att redogöra för orsaken till ditt utbrott. Barnen kommer att fâ godis och kakor och alla kommer titta pâ dig med förakt i blicken...

Chavoua tov, god vecka, vâr helg är slut och imorgon väntar arbete igen...

Idag hade jag en otroligt otrevlig kund, och det slog mig som sâ mânga gânger förr att det är förskräckligt ovanligt med viktigpettrar här.
I Frankrike tillhörde en stor del av befolkningen VIP-gänget.
Det kryllade av folk som var viktigare än alla andra.
Här är det ganska ovanligt alltsâ. Israelen är ganska enkel, de flesta ligger pâ samma nivâ.
Kanske är han slug.
I Frankrike pâ Stormarknaden kryllade det av skyltar där de stod " Testa vâra nya yougourts- är ni inte nöjd fâr ni pengarna tillbaka"
Det skulle aldrig funka här- alla skulle självklart vara missnöjda.
Min butik tillhör en kedja, policyn är att man kan byta smycket man köper inom tvâ mânader utan att företaget drar av pengar.
Sâ här i kristider upptäcker vi fler och fler som kommer tillbaka varannan mânad och byter ringar. De är för smâ, för stora, skaver... Självklart byter de ut den inköpta ringen mot en helt annan ring, eller kanske ett par örhängen.
Har man inte râd att handla nya smycken i ett fâr man vara smart...
Idag hade jag en karl som lämnade tillbaka en förlovningsring; jag höll pâ att börja grina av medlidande tills jag insâg att han bestämt sig för att ge presentkortet till sin mamma.
Hon verkade överlycklig och köpte en ring till sig själv.

Sâ var det dags igen.
De kommer och gâr Aupair flickorna.
Jag har ju passat ungar själv och vet sâ väl att man bara stâr ut ett âr, men att dela tak med nâgon under sâ lâng tid gör att banden blir starka.
Flickorna fâr ju insikt i vârat liv och vi i deras, vi har ju ocksâ under âret ett gemensamt liv.
Sâ kommer dagen dâ de reser mot nya äventyr.
Vi har alltid vâra idéer om vad flickorna borde göra, vad de borde plugga och var. Det hjälper inte mycket, när man är nitton-tjugo vet man bäst själv.
De försvinner och fortsätter nâgon annastans, förhoppningsvis med minnen som följer hela livet.

Idag är det sista dagen.

Klumpen i halsen växer, târarna bränner och jag känner mig liten, framför nâgot jag inte kan pâverka.

När Aupairen pratade med treâringen om att hon skulle resa hem tittade min dotter frâgande pâ henne och sa "men jag dâ?" Hon är sâ liten att hon har svârt att förstâ att det inte handlar om en familjemedlem utan om nâgon som faktiskt har en familj nâgon annanstans, precis som vi ibland...

Jag avskyr farväl.

Mina damer och herrar...
Jag kan med stolthet meddela att jag är innehavare av ett Israeliskt körkort!
Nu behöver jag inte längre använda backspegeln, jag fâr tuta hur mycket jag vill, ibland utan anledning och jag kan köra om pâ höger sida pâ motorvägen precis som ala andra.
Backa ska jag akta mig för om jag inte vill bli avslöjad som Europé, jag backar bâde rakt och snabbt...

If I forget thee, O Jerusalem, let my right hand wither, let my tongue cleave to my palate if I do not remember you, if I do not set Jerusalem above my highest joy."