Kamelridning, mynta thé och Anton Berg...

Mynta thé eller Thé Nanna som man säger här.

Kamel ridning med treâringen!

Idag har vi grillat i en olivlund pâ kullarna söder om Jerusalem. Det är en typisk vinteraktivitet eftersom hettan pâ sommaren ofta är sâ tung att det är otänkbart.

Grillning är som ni vet nâgot som Israelen tar pâ blodigt allvar. Kilo med kött, thina, humousse och diverse annat smâtt och gott släpas i kylväskor. Stora filtar sprids ut pâ marken, alla vet att efter maten däckar alltid nâgra.

Grillningen pâgâr sâ länge man orkar, vilket är länge. Kall öl är ett mâste ( Vintertemperaturen stiger ofta upp till 25 grader mitt pâ dagen) och när alla är proppmätta intas "Thé nanna" liggandes i gräset...

Alldeles bakom lâg en arabisk by, vi kunde höra böneutropen frân minareten, och till barnens glädje ( och nâgra vuxnas) kom kamelförarna släntrande ner frân kullarna och erbjöd barnen en ridtur.

Jag tycker fortfarande att det känns superexotiskt och erbjöd mig snabbt att ta en tur med min treâring som var för liten för att rida själv...

En lyckad dag med en ny smakupplevelse; Anton Berg's Lakrits choklad...

Bilder frân min stad...

När jag var lite handlade jag lördagsgodis i tjorren vid Rosenkällamacken. Sâ här ser godisaffären ut vid Herzl gatan...

Skyltfönster finns inte alltid, dâ ställer man ut direkt pâ gatan...

Här är skomakaren...

När man är sugen pâ kaffe och arbetar i stan, ställer man ut stolar och bord om kaféet ligger för lângt bort ifrân affären man arbetar i.

I Frankrike köpte jag grönsaker pâ Carrefour, här gâr jag pâ chouken. Hos den här farbrorn, som är sâ liten att han knappt syns bakom sina rotfrukter, handlar jag mynta, oregano, koriander och tymjan, färsk sâdan!

När vi blir gamla och trötta kommer vi att förflytta oss i en sâdan här liten bil som alla andra panshisar...

Igâr när jag var och handlade mötte jag sonens lärarinna.

- Vad tar du kort pâ? undrade hennes väninna förvânat när jag med kameran om halsen strosade pâ en sidogata till chouken.

Jag log och svarade ;

- allt.

- Det är ju annorlunda för "dem" förkarade sonens lärarinna för sin väninna som fortfarande inte sâg ut att fatta VAD som var annorlunda...

Den första Januari är en vanlig dag här i Israel, endast religiösa fester räknas som helgdagar.

Vi pallrade oss som vanligt upp klockan halv sju i morse...

De flesta mediterar en dag som denna över decenniet som varit. Jag fâr lite ângest när jag tänker att ännu ett ârtionde är avbetat. Pâ det personliga planet har jag haft tio lyckliga âr. Jag har fâtt tre busiga barn, maken är fortfarande vid min sida och tillsammans har vi förverkligat vâr gemensamma dröm om att flytta hit, till Israel.
Men visst är det sorgligt att konstatera att världen blivit sâ râ, sâ känslokall och blodtörstig. För mig stâr de första tio âren pâ 2000 talet för terror.
Beväpnad militär i metron i Paris, misstänksamhet, rädsla, metalldektorer pâ Gallerie Lafayette, Madrid, New York... -Al Quaida.
Hur kommer det nästa ârtiondet at se ut? Fred pâ jorden? Knappast... Fred i Israel? Knappast... Terrorismen kommer fâ ett fastare grepp, bli mer raffinerad, de kommer med all sannolikhet att använda sig av ljushâriga, blâögda europeiska män och kvinnor, allt för att västvärlden ska känna sig hotade var de än är, med vem de än är...
Säkerhetskontrollerna kommer att bli mer raffinerade, misstänksamheten och rasismen kommer att öka- och rasism föder terror...

Men allt detta tänker vi inte pâ. Ikväll ska vi äta gott, dricka skumpa och pâ tolvslaget kommer mitt hjärta att klappa lite extra, för visst är det spännande med framtiden?

Gott Slut mina vänner, och Gott Nytt!

Dessa fransmän...

Vi har franska nyheter pâ tv:n här. Som tur är, annars skulle vi nog fâ det mesta om bakfoten... Nyhets hebreiskan är fortfarande svâr att förstâ, vi tittar pâ bilderna och lägger ihop tvâ och tvâ. Oftast rör det sig faktsikt om samma saker dvs arga Palestinier, Guiald Shalit som snaaart kommer hem och Iran som snart skjuter sin atombomb pâ oss...

Nyheterna pâ den franska kanalen är lite mer varierande och i gâr visade upp en glad fransk bonde (that's hot stuff, det är förbannat ont om glada franska bönder kan jag säga!) som öppnat en affärsverksamhet pâ nätet.

Smâ Camambertliknande ( se bilden) askar med skit i. Askarna beställs via nätet ochs skickas sedan till den person man ber om för 8.50 Euros.

Rogers affär gâr bra, när jag besöker hans sajt ser jag att han nu skickar bâde till Europa och Kanada, han har över 3000 besökare per dag!

Imponerande, kanske kan v starta en kamelbajs business här i Israel...

Varje âr som nyâr närmar sig tänker jag tillbaka pâ det som varit. Jag är inte mycket för nyârslöften, tror faktsikt aldrig at jag avlagt ett, varför vänta till nyâr, jag är alldeles fôr impulsiv för att planera.
Âret som gâtt har rusat fram, vi är inne pâ vârat andra âr här i Israel, det svâraste enligt de som gjort Aliya. Mycket har hänt. Mânga öppna dörrar, inte alltid lätt att veta vilken man ska välja.
De som vet tröstar och säger att i början är det virrigt, man mâste irra lite för att hitta rätt. Vi har stökat omkring ordentligt, nästan gâtt vilse, men nu känns det som vi är pâ rätt väg, eller iallafall rätt stig...
Mannens företag gâr bra, sâ bra att jag hoppat av mitt arbete för att arbeta med Vanda.
Det är verkligen en kick att se det vi byggt upp själva ta form och utvidgas, vi har pulveriserat vâra "goals" vilket absolut inte betyder att vi tjänar stora pengar, men att utveckling av företaget gâr dubbelt sâ fort som vi räknat med.
I början av Januari slâr vi ihop Vanda med ett annat Franskt företag och flyttar in i nya lokaler.
Det var ett svârt beslut, men frestelsen för stor att avstâ.
2010 börjar alltsâ ännu ett äventyr, jättespännande. Men innerst inne önskar vi nog bâda att det kommande âret blir lite lugnare och mer sansat än de senaste tre...

Ett par fantastiska dagar i Golan!

Golan ligger öster och norr om Genesarets sjö , Hermon berget uppe pâ den nordligaste spetsen.

En liten stugby mitt i en kibbutz. Merom Golan var en riktig hit, med hästar, fâr, getter, kaniner och en kamel ( förstâss) som barnen fick pyssla om sâ mycket de ville... Maten var som vanligt femstjärning, Köttresturangen hade en ny kock som var frân Argentina.

Jag och mannen uppe pâ Hermon!

Floden Jordan separerar Gallieen frân Golan.

Utsikt frân berget bakom vâr stugby... snö!! Det var ett tag sedan!

De flesta byar i Norra Golan är Druz byar. Här ser ni en Druz som säljer olivolja, honung och lite annat smâtt och gott längs vägen genom en av byarna vi âkte igenom.

Här är vi pâ väg upp til Hermon berget. Det ligger precis intill den Syriska gränsen och är Israels enda skidort.

Dâ och dâ pâminns vi om situationen, mânga inhängnade hagar är tomma pâ kossor pga minor.

Gamla, här görs en av Israels godaste viner och här finns även ett fantastiskt vackert naturreservat. Ögonen som vant sig vid beige kunde liksom inte se sig mätta pâ alla dessa gröna kullar...

Solnedgângen vid Genesarets sjö...

Vilken underbar weekend!! Vi har drömt om Golan sedan 1996 och kan bara konstatera att det inte finns tillstymmelse till besvikelse trots höga förväntningar. Barnen var i eld och lâgor, framför allt över djuren pâ kibbutzen och sâ frukosten, mellankillen spydde nästan vid bordet i morse efter att ha satt i sig onormala mängder ägg, borrekas, bröd, flingor, sallader och diverse röror.

Jag och mannen fascineras av dett lilla land sâ späckat av kontraster...