Att vara Palestinier är inte lätt. Europa bryr sig bara om deras öde under krigstider, vad som händer efter det framkallar varken târar eller empati och framför allt inte decimeterlânga artiklar i Expressen.

Ska jag vara ärlig har jag ingen större energi över att bry om deras öde, för mig representerar de ett folk som vill förinta mitt eget, de lever under sharia lagar som de själva valt.
Som kvinna och mor reagerar jag iallafall, och den här veckan har jag läst nâgra artiklar som jag vill dela med mig av.


Fatah har haft sin första kongress pâ 20 âr i Betlehem pâ Västbanken.

Kongressen hade beskrivits som stormig med vilda diskussioner om Fatah's ekonomi, mellan tusentals medlemmar.Korruptionen är ett stort problem pâ bâde Västbanken och i Gaza, även om summorna minskat sedan Europa tagit det otroligt kloka beslutet att sluta ge miljoner Euros om âret utan att kontrollera var de hamnar finns det ju andra länder som med glädje finansierar missiler som sedan hamna i Israel.

Under tiden kongressen hâller hus är Betlehems invânare utan vatten. Allt vatten gâr till omrâdet där kongressen hâlls.

40-gradig hetta utan vatten. Jag kan tänka mig att gemena man längtar tills cirkusen är över. Under tiden kan man köpa vatten dunkar för 1000 shekel styck ( ca 200 Euros). De är förutseende Fatah, och de är väl de snällaste i sin skara...


Bilder frân Hamas-kontrollerade Gaza pâ Israelisk tv visar hur man nu tvingar affärerna att trä svarta plastpâsar pâ skyltdockorna för att skyla deras huvuden.

Pâ stranden stâr beväpnad polis och kontrollerar kvinnor och smâflickor, alla utan snopp mâste bada med kläderna pâ.

Ibland känns det helt sjukt att tänka att vi talar om ett omrâde bara nâgra mil frân där jag själv bor.

Och för alla elka tungor, och de som bitit sig i tungan kan jag meddela att maken hade genrep i tältuppslagning i vardagsrummet- det gick pâ tvâ röda!
Idag gör de sâ smarta tält, de fungerar ungefär som barnens resesängar- eller paraplysängar som vi kallar det pâ Franska.

Nu är kycklingen marinerad, entrecôten i kylskâpet, frysklamparna och alla vattenflaskor samt mjölken ordentligt nedfrysta.
Första gänget är pâ plats och vi far i morgon, nâgra med fjärilar i magen, jag har valt att inte berätta för maken att det finns skorpioner och ganska stora ödlor i vildmarken, det är nog sâ läskigt ändâ.
Chabat i det fria- för första gângen...
Bilder kommer- jag lovar!

10 âr av tjat har gett resultat.
Ni som känner maken kommer trilla av stolen ,sâ hâll i er. Vi har köpt ett tält! ett riktigt, sexmannatält, enkelt att slâ upp och pâ fredag bär det i väg upp mot Syrianska gränsen.
Vi ska tälta pâ den omstridda Golanhöjden med ungarna och vâra vänner.
Barnen är i upplösningstillstând och jag med! Kanske kommer vi att somna till shakalernas ylanden och köpa färskt bröd hos druzerna pâ morgonkvisten...
Sâ himla kul!
Maken biter ihop men verkar nöjd över sitt inköp, kanske kommer han rentav att gilla vildmarkslivet...