Varats olidligliga lätthet.

Chabat nere pâ stranden.

Halvliggande i solen, smuttande pâ en Shandy ( öl blandat med Sprite) framför ett bord fullt med humousse, färska pitabröd, Israelisk sallad, friterade falafel bullar med thina ...

Bordet är stort, det finns gott om plats, folk slâr sig ner. Vänner och bekanta tar en kaffe eller en öl, pratar, skrattar och beställer in smârätter som alla delar pâ. Endel känner vi väl, andra lite grann, det spelar ingen roll, här pratar alla med alla. Blyghet räknas förmodligen som en sjukdom pâ psykiatrisk nivâ.

En av männen runt bordet ler förnöjt, ser pâ oss alla och säger - De stackarna ( han syftar pâ alla som inte bor i Israel) "de" drömmer om att ha vâra problem...

Jag flinar lite extra och fascineras som sâ mânga gânger förr över kapaciteten att ta problemen när de kommer. Egentligen borde vi alla gâ pâ lugnande tabletter här.

I veckan har vi läst om missiler, gasmasker och ett eventuellt krig mot Hizbollah inom en snar framtid...

Men stranden är full av folk, havet är som en spegel, solen lyser frân en klarblâ himmel utan att brännas, ölen är iskall och humoussen god - just nu är det bara det som räknas.

Vi är definitivt omgivna av proffesionella livsnjutare...

En perfekt beskrivning pâ hur Israelen fungerar i vardagen!

Hittar ni hos Noomi, klicka här
Det är verkligen en hundraprocentig beskrivning av mina nya landsmän.
Jag rekommenderar verkligen hennes blogg till alla Israel älskare, den är välskriven och intressant.
Chabat Shalom mina vänner, efter en riktigt tung arbetsvecka börjar lugnet lägga sig.

I förrgâr sköt Gaza missiler, igâr sköt Israel tre terrorister i full gâng med att ladda en missil. Idag pâ morgonen har Gaza redan skjutit 7 st "mortar shells" - vad nu det heter pâ svenska, nâgra slags mini-missiler, som landat i södra Israel.
Undrar om det är ett yrke i Gaza att skjuta missiler, med tanke pâ antalet mâste ju nâgra vara anställda pâ heltid under vissa perioder pâ âret. Kanske har de jour...
Vâra antimissiler är iallafall klara nu, de kommer att tillintetgöra bâde kassam missiler och katuchas. Detta berör oss direkt eftersom vi bor inom radien för missiler skjutna frân Libanon.
Skönt tycker vi, ett problem mindre.

Ett liv utan mâsenkoppar och dimmers...

Kontrasterna med Sverige och svenskarna är ibland slâende. Vi talar samma sprâk, har exakt samma barndomsminnen, lakrits och kexchoklad är fortfarande gott och svenska böcker slukar jag med god aptit. Det var i tjugoârsâldern vi började glida isär och om jag jämför mig själv som 38-âring med en vanlig svensk 38 âring blir det genast skrattretande.
Jag samlar inte Mâsen-porslin, har inga dimmers, jag fattar inte att man kan tycka att det ens är häftigt att Kalle vill vara Lucia pâ dagis, jag skulle a l d r i g fâ för mig att snagga hâret för att jag närmar mig fyrtio eller renovera badrummet själv. Jag klär min dotter i rosa flick-kläder och gör mig fin inför maken. Jag lagar mat med olivolja och enorma mängder vitlök, även om jag ska pâ anställningsintervju dagen efter, jag är misstänksam mot folk som inte luktar vitlök. När jag blir riktigt förbannad skriker jag och detta direkt pâ personen som gjort mig arg eller ledsen, jag grinar inför barnen eftersom jag tycker att känslor hör livet till.
Jag anser att det är min sak att städa och hâlla fint medan mannen ska spika upp tavlor, bära tungt, fixa bilen och byta glödlampor. Jag bjuder lätt in ett tiotal personer pâ middag med kort varsel och kommer det tvâ till oanmälda gör det inget. Jag tycker det svenska sättet att skâla pâ är skitlöjligt, varför ska det vara sâ jäkla allvarigt och tyst, när man är mânga runt bordet ska man väl skratta och ha kul?!
Konstigast av allt, jag säger till barnen att jag älskar dem över allt annat flera gânger i veckan!
Undrar hur det blev sâ här. För att jag flyttat utomlands eller flyttade jag utomlands för att jag är sâ här? Vem kom först, hönan eller ägget?
Diskussionen kom upp i lördags-för jag är inte ensam om detta beteende. Det finns âtminstone tvâ till bara nâgra kilometer bort som lever precis lika dant som jag gör. I lägenheter som är funktionella, utan flashiga kök och kanske t om gardiner i vissa fönster ( nejmen DÄR gâr väl gränsen???!!!) med stengolv som förmodligen lagts av drogpâverkade golvläggare.
De verkar ocksâ trivas i deras mâsenfria liv...
Tur att det inte syns utanpâ, vi ser alla sâ ursvenska ut att ingen, absolut ingen skulle kunna misstänka hur det verkligen lâg till!

Enligt en liten notis i Haaretz kommer gasmaskutdelningen att börja om nâgon mânad, närmare bestämt i Februari.

I början fanns det bara masker till 60% av befolkningen, men efter att ha lagt till en miljard i gasmaskebudgeten kommer nu samtliga Israeliska invânare att kunna spegla sig i skinande nya masker till vâren. Gasmaskerna kan provas ut pâ nâgra slags centraler, betalar man 25 shekel per hushâll kan man prova hemma. En ny gasmask för barn under 8 âr har getts ut, den heter Mamtak vilket betyder godis pâ hebreiska. Israel är det enda landet i världen som har gasmasker för barn.

Istället för att känna sig trygga tänker nog de flesta att Irans kärnvapenhot ökar sig sakta men säkert. De flesta har ju intalat sig själva att sâ länge vi inte har gasmasker är inte hotet tillräckligt stort för att vi ska behöva oroa oss.

Ni kan läsa alldeles otroligt smarta analyser pâ nätet. Min egna analys tar upp tre rader:

Om inte Irans folk lyckas välta regimen, ivrigt pâhejade av världen ( föga troligt), om inte Usa gör nâgot ât Iran ( de kommer nu att vara upptagna med Yemen) kommer Israel att anfalla Irans kärnvapenscentral ( mycket troligt ).

Detta kommer förmodligen att ske under en ganska snar framtid.

Igâr var jag hos tandläkaren. Jag har problem med tandköttet och ville kolla upp det.
Jag väntade 45 minuter efter min utsatta tid och när jag äntligen kom in kastade den Fransktalande tandläkaren pâ den Franska kliniken fram ett A4 ark pâ hebreiska med ytte pytte text och sa : Fyll i.
Jag pâpekade att jag kunde ha gjort det medan jag väntade och började grinigt och ovilligt läsa.
Barn:
Aïn:
Jobb:
Men karln bad ju att jag skulle skriva i personnr, namn och adress medan han drog med pekfingret lite diffust över texten...
När tandläkaren kom tillbaka räckte jag fram pappret och undrade vad han ville, jag hade skrivit i mina uppgifter pâ hebreiska vid sidan.
-Kan du inte läsa flinade han.
-Jo sa jag.
-Aaah har du skrivit pâ Hebreiska?
-Ja, texten är ju pâ hebreiska.
Han flinar lite översittaraktigt och fyller i pâ franska, allt medan han frâgar om mina uppgifter, jag antar att han inte kan läsa vad jag skrivit. Jag tittar över axeln pâ läkaren.
Barn :3323667788 ( personnr)
Jobb : mitt namn.
Aïn : Adress ( Aïn är en bokstav)
Jag frâgar vad han gör.
-Jag fyller i...
-Men där stâr ju Barn, varför skriver du i mitt personnummer?
-Nejmen det spelar väl ingen roll, det är jag som har gjort lappen...
Han undersöker mina tänder, förklarar att jag inte kan borsta tänderna, undrar hur jag borstar.
-Gnuggmetoden...
- Absurdt! Gnuggar du? Man borstar nerifrân och upp, tand för tand...
Jag förkLarar surt att jag är frân Sverige, alla tandläkare prisar de svenska. Han svarar att i Schweitz kanske man borstar tänderna genom att gnugga men att övriga världen gröper nerifrân och upp.
Sedan vill han dra ut mina visdomständer. Jag säger triumferande att jag gjort en Radiografi för bara ett âr sedan och att de tvâ som är kvar inte behöver dras ut. Han ändrar sig och säger att kanske en skulle räcka.
Av nyfikenhet ställer jag frâgan hur mycket det skulle kosta.
- Det beror pâ hur rötterna ser ut!
-Okej...
Kan man anmäla sâna människor, jag menar det mâste ju finnas gränser eller?
Precis innan jag gâr försöker han pracka pâ mig 14 stycken röntgen klichéer, det kan ju vara bra och kolla liksom.
- Nej tack, det är bra tror jag.
Jag betalade inte för besöket.