lördag 13 november 2010

Mitt nya liv


Lât dé draaaaaa!!
Det är som en drooog.
Hur mânga gânger har jag inte irriterats av sportpinglor som entusiastiskt berättar om hur pigga och käcka de känner sig efter att ha sportat.
Jaghar nu varit i gâng i nästan tvâ veckor med nâgon slags aktivitet nästan varje dag och mâste medge att jag mâr oförskämt bra.
Jag joggar pâ stranden, gâr pâ gymet eller gympar i grupp pâ Käntri och njuter av att känna hur musklerna vaknar till liv och vrider sig i plâgor.
Maken, som är av den hetlevrade svartsjuka sorten sneglar misstänksamt och undrar envist vad som gör mig sâ pigg och glad, springer jag verkligen eller rullar jag runt med snygga 25 âringar i sanddynerna?
Det senare lâter ju farligt läskande men Chekchoukan är en redig kvinna och springer alldeles själv.
Mitt nya liv har börjat och som vanligt undrar jag varför jag väntat sâ länge innan jag tog steget...

onsdag 10 november 2010

Fint besök







La Pamela är i Israel.
Pamela Anderson, hon med den röda baddräkten.
Som de flesta stjärnor i Hollywood är hon utanför sin karrriär som-jaa, vad gör hon egentligen mer än skiljer sig frân Tommy Lee? - djupt engerad i ett ämne som ligger henne varmt om hjärtat.
Pamela är emot bärandet av päls, hon tycker synd om djuren som slaktas förmodligen.
Här i Israel är det ganska ovanligt att se damer i päls, men de religösa som kallar sig "hareidim" bär pälshattar âret om, sk "streimels".
De är gjorda i minkpäls, enligt traditioner som är flera hundra âr gamla och bärs av män efter avklarad barmtzva eller när de gift sig.
Sâ nu har Pamela kommit ända ifrân staterna för att tala med öfverhuvudet hos de ultraortodoxa i Jerusalem om bärandet av pälshatt. Hon dansar lite ocksâ i TV, till Israelernas förtjusning- Let's dance tror jag att programmet heter pâ svenska.
Vi önskar Pamela lycka till med sitt projekt, och flinar lite ât det kommande mötet- med hopp om att hon dyker upp som hon brukar, i härlig urringning och micro-kort kjol

tisdag 9 november 2010

ännu en svensk!

Häromdagen när jag hämtade ungarna frân skolan och satt och väntade i bilen med rutorna nervevade väcktes jag ur mitt dagdrömmeri av klingande svenska.
Jag for ut som en skottspole och haffade en alldeles typisk svensk tjej med en alldeles typisk svensksefaradisk flicka pâ gatan.
Lite lustigt, att vi är sâ mânga svenska familjer här i kvarteret, med mig själv inräknat är vi faktiskt 6 stycken.
Jag tycker fortfarande, efter 20 âr utomlands att det är sâ himla kul att prata svenska med vuxna!