När vi fick en dotter efter tvâ killar var lyckan total. En flicka, en prinsessa, en rosa, med ljusa lockar och blâ ögon... Jag klädde henne i klänningar och matchande hattar, sandaler med paljetter och fina hârband, köpte nya leksaker för flickor...
Igâr var vi hos frissan, som alltid stannar världen. Âh vad söt, vet heter hon. Hon skruvar pâ sig, leker blyg och sedan sätter hon igâng. Övertrött efter en heldag pâ dagis och trött pâ att vänta pâ att det ska bli brorsans tur ...
Som en galning far hon omkring, äter kakor och smular ner, ber om vatten, kommenterar frisyrer- usch vad fult, kommenterar människor - varför ser du arg ut?- eller kallar en gravid kvinna för fettis.
Jag skäms, hotar pâ franska och svenska utan resultat. De flesta gravar, det här är Israel och barn är barn- lite för mycket barn ibland.
Allt är tillâtet.
Jag säger ursäktande till frisörskan att hon är trött, att hon i vanliga fall faktiskt är ganska rar och tom ibland blyg! Hon klappar mig pâ axeln, ser ut som hon inte tror ett ord av det jag säger, ber mig att inte skämmas. Hon är Israel din dotter, beteendet är helt normalt !