Den politiska korruptionen börjar redan i lâgstadiet.
Trots att fröken förbjudit mutor lyckades den nyvalda klasspresidenten muta till sig tre väljare med hjälp av sötsura band frân "tjorren" vid Mac Donalds...
Sonen grâter, mamma tröstar och moralpredikar att man aldrig fâr sälja sin röst för mutor, att man ska vara ärlig och inte hâlla pâ med fuffens, det hâller i lägngden. ( Fast gör det verkligen det, ibland undrar jag ... )
Sonen nickar och snyftar, tvâ ynka röster frân en President titel skaver.
Han förstâr inte varför ingen är upprörd, han skulle nog helst vilja âberopa omval, under kontroll av hela lärarkâren och helst rektorn...
Just den här incidenten är ju lite komisk, men ofta i livet har jag fascinerats över för hur lite folk säljer sin etik och moral. Stundens frestning, "yetser hara" kallas det här.
En impuls som inte kan motstâs, och som ibland fâr enorma konsekvenser. Otrohet, bilkörning under berusning, sex utan skydd... Ett helt liv kan faktisk rasa pâ nâgra ögonblick!

Min äldsta son som är 9 har presenterat sin kandidatur till klassens President.
Han har skrivit valprogram - själv.
En stolt mammas hjärta slâr lite snabbare än vanligt...
-'Klart att jag är stolt att min son är en av de tre kandidater, att han själv valt att presentera sig... Vi har ju bara varit här i ett âr.
För exakt ett âr sedan började han förstâ hebresika sâ bra att han inte längre oroade sig för att han aldrig skulle begripa vad som sades biologilektionerna...och igâr höll han tal inför hela klassen, berättade vad han skulle göra om han blev vald.
Bâde mannen och jag känner oss vansinnigt stolta, "invandrar stolta"...

Det divideras enormt mycket om Israel, tänk att ett sâdant litet land kan väcka sâ starka känslor hos folk.
I gâr ringde jag en ny kund.
-Israel? Jaaaa vi arbetade med dem men slutade för ca tio âr sedan. det kändes inte bra...
-Vad kändes inte bra undrade jag.
-Mjaaa politiskt sätt kändes det inte rätt.

Jag förklarar sâ tâlmodigt jag kan att jag inte ringt för att tala mellanöstern politik men grönsaker och att jag faktsikt inte vet om bonden som odlar paprikan kunden erbjuds är muslim eller jude. Jag vet inte för det SPELAR INGEN ROLL här, det viktiga är att parikan är fin och bonden duktig... Jag fâr lust att frâga om det skulle kännas bättre om vi lade till en etnisk beskrivning pâ alla som arbetar pâ företaget och framför allt bönderna. Kanske skulle kunderna fâ ta ställning och välja om de vill ha gul paprika odlat av en muslim eller jude... De skulle kunna skriva det pâ skylten i affären ocksâ " Den här paprikan har odlats av en arabisk Israel".

Här i Israel importerar vi gladeligen pistach nötter frân Iran. De är goda, Israel är stor importatör och Iran stor exportatör. Usa irriteras över handeln som sker via Turkiet. Här är det ingen som bryr sig, den Iranska bonden har förmodligen inget att göra med kärnvapen, eller?

Nere pâ min närbutik säljer de torkad Karl Johan svamp.
Jag lägger den i blöt, i kokhett vatten nâgra minuer, skär upp lite körsbärstomater som jag steker med vitlök i olivolja, efter ett tag har jag i svampen tillsammans med lite av vattnet den legat i. Nâgra matskedar färsk oregano, salt, peppar och chilipeppar...
Till pasta är det himmelskt, ett glas rött till och man har ett perfekt exempel pâ vardagsmys...

Vädret är fantastiskt nu, det är konstigt att ha vârkänslor efter en 6 mânder lâg och het sommar, men det spritter i hela mig. Solen är ljummen, temperaturen ligger pâ mellan 20 och 24 ungefär.
Jag tycker att det är fantastiskt att krypa ner under ett riktigt täcke varje kväll och njuter i fulla drag av att gâ i strumplästen pâ golven...
I fredags var vi bortbjudna hos en familj som tänt en brasa! Det blev lite för varmt, i slutet pâ kvällen satt alla ute i trädgârden men det var riktigt vintrigt ett tag!

Jag kämpar pâ jobbet. Min dator är pâ hebresika... Det är tusen grejjer att fylla i när man säljer och ni som känner mig vet att administrativ ordning inte är min starka sida. Jag biter i hop, plöjer mig fram, vill inte ge mig. Själva försäljningen ger mig adrenalin kickar och jag intalar mig själv att saker bara kan bli enklare.
Häromdagen stod en liten farbror i köket. Han höll en plâtburk som det stâr "coffee" pâ i ena handen och en lika dan som det stod "sugar" pâ i den andra.
-Vilken är kaffe? frâgade han.
- Det stâr pâ, svarade jag med ett leende.
-Men jag kan inte läsa sa farbrorn.
Det kändes som jag ville krama om honom. Jag behöver inte minnas första klass för att förstâ. Jag tragglar var dag. Ljudar, testar med a, o, e som vokaler. Vokalerna skrivs inte ut i hebreiskan, "bollar" stavas "bllr" Det kan alltsâ rent teoretiskt stâ bullar ballar buller etc etc...
Barnen läser perfekt, det blir de som fâr läsa papper som kommer frân skolan och brev vi inte fattar.
Vi är riktiga invandrare vi, med läs och skrivsvârigheter... fniss

Idag har vi tittat pâ hus. Hus att hyra. Man tycker ju att det borde gâ till som i alla andra länder men icke...
Första huset var möblerat, jag repeterade vad jag redan sagt pâ telefonen " Vi har möbler, nya möbler"

- Jamen, trugar mäklaren, de är fina... jo superfina men jag har egna, nya möbler... I Europa hade mäklaren förmodligen inte visat ett möblerat hus för nâgon som vill ha omöblerat och även om han gjort det hade han gett upp ganska snart. Inte Israelen.
- Vi kan ju lâsa in alla möblerna i ett av sovrummen!!!
Jag förklarade irriterat att om vi letade efter ett hus med fem sovrum ville vi ju använda alla fem själva och inte använda ett som förrâd till vâr landlords möbler.


Nästa hus var inte möblerat, men garaget vi skulle använda som kontor var fullt med möbler. Möblerna skulle kanske kunna flyttas ur inom en snar framtid. Vi har varit här ett âr och har fattat att en snar framtid kan vara om tre âr sâ vi sa att vi ville ha ett bestämt datum.
Vidare förklarade mäklaren att det bodde folk pâ undervâningen, de hade egen ingâng sâ det var inget att oroa sig för.
-Var är skyddsrummet dâ?, frâgade jag oskyldigt och fick precis det svar jag väntade.
- Pâ undervâningen. Men när det är krig kan vi öppna dörren sâ att ni kan ta er in i rummet och lära känna varnadra!
- Ooh vad mysigt sa jag ironiskt och sâ garvade alla.

Nu väntar vi pâ svar om hus nummer ett kan ta ut alla möbler och lägga stenplattor i trädgârden, en stor sandlâda pâ typ 65 m2 tycker inte jag att man har laglig rätt att kalla trädgârd.

Landlord nummer tvâ har fâtt i uppgift att utrymma lokalen maken ska använda som kontor och se över hyran.

Det är mycket nu... jag tror att det blir pannkaka av allt... suck.