Idag har vi tittat pâ hus. Hus att hyra. Man tycker ju att det borde gâ till som i alla andra länder men icke...
Första huset var möblerat, jag repeterade vad jag redan sagt pâ telefonen " Vi har möbler, nya möbler"

- Jamen, trugar mäklaren, de är fina... jo superfina men jag har egna, nya möbler... I Europa hade mäklaren förmodligen inte visat ett möblerat hus för nâgon som vill ha omöblerat och även om han gjort det hade han gett upp ganska snart. Inte Israelen.
- Vi kan ju lâsa in alla möblerna i ett av sovrummen!!!
Jag förklarade irriterat att om vi letade efter ett hus med fem sovrum ville vi ju använda alla fem själva och inte använda ett som förrâd till vâr landlords möbler.


Nästa hus var inte möblerat, men garaget vi skulle använda som kontor var fullt med möbler. Möblerna skulle kanske kunna flyttas ur inom en snar framtid. Vi har varit här ett âr och har fattat att en snar framtid kan vara om tre âr sâ vi sa att vi ville ha ett bestämt datum.
Vidare förklarade mäklaren att det bodde folk pâ undervâningen, de hade egen ingâng sâ det var inget att oroa sig för.
-Var är skyddsrummet dâ?, frâgade jag oskyldigt och fick precis det svar jag väntade.
- Pâ undervâningen. Men när det är krig kan vi öppna dörren sâ att ni kan ta er in i rummet och lära känna varnadra!
- Ooh vad mysigt sa jag ironiskt och sâ garvade alla.

Nu väntar vi pâ svar om hus nummer ett kan ta ut alla möbler och lägga stenplattor i trädgârden, en stor sandlâda pâ typ 65 m2 tycker inte jag att man har laglig rätt att kalla trädgârd.

Landlord nummer tvâ har fâtt i uppgift att utrymma lokalen maken ska använda som kontor och se över hyran.

Det är mycket nu... jag tror att det blir pannkaka av allt... suck.