tisdag 17 november 2009

Jag kämpar pâ jobbet. Min dator är pâ hebresika... Det är tusen grejjer att fylla i när man säljer och ni som känner mig vet att administrativ ordning inte är min starka sida. Jag biter i hop, plöjer mig fram, vill inte ge mig. Själva försäljningen ger mig adrenalin kickar och jag intalar mig själv att saker bara kan bli enklare.
Häromdagen stod en liten farbror i köket. Han höll en plâtburk som det stâr "coffee" pâ i ena handen och en lika dan som det stod "sugar" pâ i den andra.
-Vilken är kaffe? frâgade han.
- Det stâr pâ, svarade jag med ett leende.
-Men jag kan inte läsa sa farbrorn.
Det kändes som jag ville krama om honom. Jag behöver inte minnas första klass för att förstâ. Jag tragglar var dag. Ljudar, testar med a, o, e som vokaler. Vokalerna skrivs inte ut i hebreiskan, "bollar" stavas "bllr" Det kan alltsâ rent teoretiskt stâ bullar ballar buller etc etc...
Barnen läser perfekt, det blir de som fâr läsa papper som kommer frân skolan och brev vi inte fattar.
Vi är riktiga invandrare vi, med läs och skrivsvârigheter... fniss

5 kommentarer:

Tove sa...

Oj! Det är nästan som här... Jag minns när jag skulle köpa en avskedspresent från personalen till en man som skulle gå i pension. Detta är dock mer än 10 år bak i tiden. Jag köpte Caravacarakors (ett välkänt Jesuskors men samtidigt väldigt speciellt) samt en guldpenna. Tänkte att det kunde vara tjusigt att skriva på pensionscheckarna med en riktig guldpenna. Det visade sig dock att mannen inte kunde skriva. Å vad jag kände mig dum!

Svensk chekchouka sa...

Ja Tove, det är mycket vanligare än vad man tror!

Arsouille Team sa...

Oj, jag blev grinfärdig när jag läste det här inlägget. Fattar du vad himla duktig du är? Respekt.
+ Att jag fick flashbacks när jag tragglade med franskan. KRAM!

Katarina i Holon sa...

Vad duktig du är som kämpar på, jag vet hur det känns att inte kunna skriva och läsa ordentligt! Men känns det för jobbigt så kan du ju alltid hitta något annat som känns mindre stressigt! Kram!

Svensk chekchouka sa...

Dossis, vad skönt med lite medkänsla.

Katarina, ja, snart kan jag ligga vid polen och slappa, maken ska bara bli rik först!!