Idag var jag pâ invigningsfest.
En trendig butik i Raanana
Modevisning, champagne, leopardmöstrade mattor och svartmâlade kvinnor.
Och sâ mamman till hon som öppnade butiken som halar fram en fisk och skär huvudet av den pâ tröskeln.
För sâ gör man, mot det onda ögat.
Jag bara älskar det!
torsdag 25 mars 2010
Slit och släp
Slänga, slänga, slänga...
Flytta pâ sängar, dammsuga bakom, under emellan.
Göra reeeent.
Jag hittar ärligt talat inga smulor, men säkert liter av sand.
Evighetsgöra är vad det är. För när jag avslutat ett rum och ungarna âterigen fâr tillträde känns det som det rena försvinner.
Flytta pâ sängar, dammsuga bakom, under emellan.
Göra reeeent.
Jag hittar ärligt talat inga smulor, men säkert liter av sand.
Evighetsgöra är vad det är. För när jag avslutat ett rum och ungarna âterigen fâr tillträde känns det som det rena försvinner.
onsdag 24 mars 2010
Att vara sig själv - jämt.
I morse var jag och beställde tid hos doktorn. Min dotter föddes med ett enormt födelsemärke som täcker halva ansiktet och jag vill att hon ska följas upp av kompetenta läkare. Meningen är att det ska tas bort om och när hon ber om det och jag känner det som min skyldighet att ha kontakt med eliten i ämnet.
Jag var i Ramat Aviv, det chickaste stället i Tel Aviv. Urtjusigt väntrum, med urtjusiga människor. Doktorns sekreterare var marockanska och vi fann snabbt varandra. Hon bjöd in mig pâ sitt lilla kontor där hon var i full färd med att bre mackor. Pâ skrivbordet fanns flera pryttlar med tonfisk, grönsaker, inlagd gurka och hemmagjord pesto som jag faktiskt fick smaka.
Hon förklarade att hon fixade smörgâsar till sig själv och doktorn varje morgon.
Ibland känns det som att folk inte har den där lilla muren man själv bygt upp. Den som skyddar, den som inte avslöjar vem man är.
Hon berättade om sin make som stuckit med en ryska och om sin nya man. Om hur ryskan till slut lämnat maken och hur hon nobbat honom när han ville komma tillbaka.
Underbara historier, vi skrattade râtt och sekreteraren lät undslippa nâgra arabiska skällsord ( Israelen svär nästan alltid pâ arabiska) angâende ryska kvinnor.
Det är sâ härligt med avslappnade människor som inte verkar bry sig om vad andra ska tycka och tänka, utan bara är...
Jag ska tillbaka med dottern, och läkaren har fâtt stränga order att titta men inte prata sâ att dottern förstâr vad det rör sig om.
Jag tänker inte vidta nâgra som helst âtgärder nu, men vill vara klar när det blir dags. Innerst inne hoppas jag att de har en superenkel lösning. Att de säger "chick-chack" det gâr bort direkt med vâr laser. Men jag har redan varit i kontakt med de bästa i Frankrike som tyvärr säger att det förtillfället inte finns nâgon lösning.
Jag var i Ramat Aviv, det chickaste stället i Tel Aviv. Urtjusigt väntrum, med urtjusiga människor. Doktorns sekreterare var marockanska och vi fann snabbt varandra. Hon bjöd in mig pâ sitt lilla kontor där hon var i full färd med att bre mackor. Pâ skrivbordet fanns flera pryttlar med tonfisk, grönsaker, inlagd gurka och hemmagjord pesto som jag faktiskt fick smaka.
Hon förklarade att hon fixade smörgâsar till sig själv och doktorn varje morgon.
Ibland känns det som att folk inte har den där lilla muren man själv bygt upp. Den som skyddar, den som inte avslöjar vem man är.
Hon berättade om sin make som stuckit med en ryska och om sin nya man. Om hur ryskan till slut lämnat maken och hur hon nobbat honom när han ville komma tillbaka.
Underbara historier, vi skrattade râtt och sekreteraren lät undslippa nâgra arabiska skällsord ( Israelen svär nästan alltid pâ arabiska) angâende ryska kvinnor.
Det är sâ härligt med avslappnade människor som inte verkar bry sig om vad andra ska tycka och tänka, utan bara är...
Jag ska tillbaka med dottern, och läkaren har fâtt stränga order att titta men inte prata sâ att dottern förstâr vad det rör sig om.
Jag tänker inte vidta nâgra som helst âtgärder nu, men vill vara klar när det blir dags. Innerst inne hoppas jag att de har en superenkel lösning. Att de säger "chick-chack" det gâr bort direkt med vâr laser. Men jag har redan varit i kontakt med de bästa i Frankrike som tyvärr säger att det förtillfället inte finns nâgon lösning.
tisdag 23 mars 2010
Jag har överlevt Pâskhandeln...
Varje âr lägger det sig ett slags täcke av hysteri över Israel. Kanske inte bara över Israel föresten, i Frankrike var det lika dant.
Kvinnorna fâr nâgot hysteriskt i blicken, man kan inte ta hissen utan att nâgon oroligt undrar "om man har börjat"
De talar om Pessachstädningen. Sedan veckor tillbaka torkas hyllor, garderober och lâdor rena frân hametz, smulor. Sist av allt, när hela huset är färdigt tar man hand om köket. Det brukar vara det värsta, dâ nerverna inte riktigt hâller, dâ man är sâ upp över öronen trött pâ att torka och gnugga att man bara har lust att skrika pâ första bästa.
Idag var jag pâ ett fullsmockat Shuefersal och handlade mat. Alla hyllor med Kosher le Pessach är märkta med skyltar.
Köerna vid kassorna lânga. Det brâkas och kivas om vem som stâr var, vem som var före vem, som vanligt- fast mycket värre.
Pâ söndag äter vi grillat kött, letar hametz med hjälp av ett tänt sterain ljus och deklarerar huset " kasher le pessach".
Pâ mândag firar vi med en lâng middag. Maken är tunisier sâ vi äter Misoky. En slags gryta med kött, grönsaker och matza (azymbröd). Bara doften fâr mig att rysa av välbehag. Jag älskar Pessach!
Kvinnorna fâr nâgot hysteriskt i blicken, man kan inte ta hissen utan att nâgon oroligt undrar "om man har börjat"
De talar om Pessachstädningen. Sedan veckor tillbaka torkas hyllor, garderober och lâdor rena frân hametz, smulor. Sist av allt, när hela huset är färdigt tar man hand om köket. Det brukar vara det värsta, dâ nerverna inte riktigt hâller, dâ man är sâ upp över öronen trött pâ att torka och gnugga att man bara har lust att skrika pâ första bästa.
Idag var jag pâ ett fullsmockat Shuefersal och handlade mat. Alla hyllor med Kosher le Pessach är märkta med skyltar.
Köerna vid kassorna lânga. Det brâkas och kivas om vem som stâr var, vem som var före vem, som vanligt- fast mycket värre.
Pâ söndag äter vi grillat kött, letar hametz med hjälp av ett tänt sterain ljus och deklarerar huset " kasher le pessach".
Pâ mândag firar vi med en lâng middag. Maken är tunisier sâ vi äter Misoky. En slags gryta med kött, grönsaker och matza (azymbröd). Bara doften fâr mig att rysa av välbehag. Jag älskar Pessach!
söndag 21 mars 2010
Jordbävnings fobi...
Nu har det skakat i norra Israel. 3.0 pâ Richterskalan.
Jag är verkligen livrädd för jordbävning. Vi bor i ett omrâde där höghusen stâr tätt, höghus med över tjugo vâningar...
Vi bor pâ nionde.
Usch.
Hoppas att det inte blir värre, det verkar som hela jordskorpan flyttar pâ sig.
Experterna säger att en jordbävning pâ 6.0 skulle innebära 18 000 döda. Man tvivlar med andra ord pâ de flinka kinesernas aptitud att bygga jordskredssäkert...
"Laister"
Jag är verkligen livrädd för jordbävning. Vi bor i ett omrâde där höghusen stâr tätt, höghus med över tjugo vâningar...
Vi bor pâ nionde.
Usch.
Hoppas att det inte blir värre, det verkar som hela jordskorpan flyttar pâ sig.
Experterna säger att en jordbävning pâ 6.0 skulle innebära 18 000 döda. Man tvivlar med andra ord pâ de flinka kinesernas aptitud att bygga jordskredssäkert...
"Laister"
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)