Meningen med livet

Tänk att jag lyckades pricka in precis den veckan Paris lamslagits av en kvävande hetta... Jag som drömde om att gâ i jeans utan att svettas och som tom packade ner en kavaj.

Temperaturen i metron och bussar har nog legat pâ 50 grader.

Ingen luftkonditionering i kombination med svettiga Parisare och en näve luffare ger en oslagbart horribel doft och känns "très metro Parisien"...

I gâr kväll var vi mânga runt chabatbordet, bla min Rabin, et gäng kusiner och kusinbarn. det är det här jag saknar mest i Israel. Den här underbara delen av familjen

Det har varit en härlig vecka, ângesten har helt uteblivit.
Jag har studerat, lite förundrat alla dessa människor som skyndar utan att verka ta sig tid till att leva. Tänkt i mitt stilla sinne att deras liv känns främmande, lite otänkbart.

När folk undrar hur vi har det svarar jag att vi lever enkelt, omgivna av okonstlade människor i ett land som känns som vârat eget. Att inga handväskor eller skor kan mäta sig mot att gâ barfota pâ stranden och titta pâ solnedgângen.

Det är precis sâ jag känner, som att jag helt plötsligt förstâtt meningen med livet -mitt liv...

Överraskning

Idag vid fem-tiden tog jag tâget till Paris utkant. Nâgra av vâra närmaste vänner lever där och jag hade bara berättat för "mamman" i huset att jag skulle komma.
En granne hämtade mig vid stationen och jag ringde pâ dörren.
En ovetande " André" hasade ut ( det är 35 grader varmt ) och höll pâ att svimma när jag hoppade fram bakom häcken! Haksläpp var ordet. Han blev mâllös och gick sedan fram och tog pâmig som om han trodde att han sâg i syne.
Underbart...
Nu har vi tagit en riktig fransk "apéro" med apéricube och laxen ligger pâ grillen.
Sedan vankas stinkiga ostar och färsk banette...
De inplanerade mötena gâr bra, jag har fâtt tag i nya namn, bekanta till vâra existernade kunder och traffat större strukturer som verkar väldigt intresserade. Det känns som en väldigt bra idée att resa relativt regelbundet till Paris.
Rean är läskig. Jag blundar när jag gâr förbi skyltfönster. Pâ fredag tänker jag släppa loss...

Paris me voilà...

Metron är sig lik, jag fascineras av flödet av människor som aldrig tycks sina...
Har druckit kaffe pâ brasserier mellan varven, uppskattat att förstâ exakt vad folk säger till mig och inte pâ ett ungefär. Franskan är örongodis, sprâket är underbart och ack sâ lätt att tala och läsa...
Ett kapitel är avslutat och just nu bläddrar jag tillbaka nâgra sidor och minns- C'est tout.
Paris är vackert, Paris är smakfullt, Paris är storartat men Paris är inte längre hemma, och det känns skönt.
Jag är inte längre en del av staden, utan här pâ besök.
Jag njuter i fulla drag av miljöbytet, imorgon börjar rean, kunde inte ha tajmat bättre. Om jag snabbar mig hinner jag shoppa pâ fredag!
Mötena gâr som beräknat, inget rafflande idag men inga dâliga nyheter heller.
Imorgon lämnar den tjusiga vâningen jag delar med en väninna frân de vilda âren och beger mig ut till förorterna för att överaska vänner. Det ska bli superkul.
Bonne nuit les amis.

När jag var liten,

och vi skulle ut och resa gick det väldigt lugnt till. Allt var planerat in i minsta detalj. Inga otrevliga överaskningar nâgra timmar innan avgâng.
Hos oss har det alltid varit tvärtom.
Vi är alltid ute i sista minuten och egentligen avskyr jag det.
Nu har jag iallafall packat klart, det ska bli varmt i Paris, jag som hoppats pâ lite svalka. Det är över trettio grader och luften är tung enligt väninnan som jag ska sova hos.
I bagaget har jag supersnygga broshyrer, designade av Jojo, "A blueberry among Sabras" som ska delas ut till nya och gamla kunder.
Det känns som hela företaget hâller andan. Vi har alla höga förhoppningar pâ min resa och jag har en späckad agenda.
Just nu ser jag bara fram emot fem timmars flygning- utan barn. Jag tror banne mig at jag frâgar i incheckningen om det finns en barnfri hörna sâ jag kan njuta av min nya Mari Jungstedt, Den dubbla tystnaden till fullo. Jag tänker inte kissa en enda gâng under flygresan, i vanliga fall besöker vi toaletten mellan fem och tio ggr under en flygtur...
Nästa inlägg kommer frân Paris, jag hoppas mina fjärilar flygit iväg dâ, de härjar vilt i magen sedan igâr kväll.