fredag 6 mars 2009

Ibland tittar jag tillbaka över axeln och tänker att jag vandrat nâgra mil.
Igâr tex, när jag körde hem pâ vägen som gâr utmed vattnet spelade de en riktig tryckare frân 80-talet. I wanna now what love is, med the Foreigners... Minnen välde upp, högstadiet, Nyköping, discon i bryngans matsal...
När jag vaknade upp tittade jag pâ palmerna och tänkte - oj, det har hänt endel. Jag gillar den känslan.
Imorse följde jag och lilltjejen pâ tre âr med Aupairen till chouken, jag behövde frukt och grönsaker tills i kväll. Lillan är nordiskt ljus, blâögd och lockig, enligt mamma ser hon ut som jag gjorde i samma âlder.
Jag tittade pâ henne där hon gick framför mig, i de smâ gränderna, bland oljudet, dofterna och alla dessa leenden och utropp som alltid följer henne-oberörd...
När hon växer upp kommer hon förmodligen tycka att det är super exotiskt med barrskog, lingon och gäddor.

4 kommentarer:

annai sa...

Ah, lilla snuttan. Jag kan tänka mig att hon väcker mycket uppmärksamhet och "vänder många huvuden" som vi säger här. Hon är en liten docka!

anna of sweden sa...

Ja, visst är det häftigt att se sina barn hemvant röra sig i miljöer som man själv knappt kände till när man var liten.

Unknown sa...

Lyllasyster 2 âr gâr för första gângen pâ en sandstrand pâ svenska västkusten. Först sâ var hon livrädd (havet är stoooooort och kan inte jämföras med vâr lilla leriga flod), sedan undersökte hon konceptet "sand", läbbigt att gâ pâ! I somras fick de se älg!

Sissel sa...

MÅTTE bare høre den jeg også :)


http://www.youtube.com/watch?v=gz2cUX0CNA8