Sverige jobbar sedan länge pâ att byta "image". De är trötta pâ gulliga ljusa flickor med blommor i hâret och skärgârdsbilder. Sverige är litet men tycker mycket, och om allt, de vill visa att de har nâgot att lära världen, ett slags universellt samvete.
Man ska ta hand om den svaga, den lilla människan, det har vänstern lärt oss, och staten.
Det gâr framât, verkligen. Idag när man läser om Sverige handlar det ofta om politik och ställningstagande, mycket om antisemtism. Det görs ju regelbundet undersökningar och enligt dessa ligger Sverige pâ toppen i Europa. Nâgot som verkar alarmera de flesta söder om sundet men som Svenskarna själva aldrig vare sig talar eller skriver om.
Imorse när jag slog pâ Tv:n sâg jag bilder frân Malmö.
Skrämmande bilder fulla av hat.
Man demonstrerar absolut inte för Gazas rättigheter utan mot Israelernas rätt att spela tennis i Sverige.
I en intervju förklarar en chockad Israelisk tennisspelare att det var första gângen han kände hat. Jag blir ledsen, besviken och upprörd.
" De ska inte tro att de kan komma hit och ha roligt när de dödar oss i gaza" säger en kvinna i folksamlingen pâ knacklig Svenska.
- Jaha, och det bestämmer du tänker jag och tittar pâ kvinnan som talar i tv som en slags representant för Svenska folket och tennisförbundet.
Jag känner mig ratad, bortskuffad av de nya Svenskarna som jag vet inte accepterar vare sig mig eller min barn.
8 kommentarer:
Ja, vi har väl kommit fram till det förut. Det känns mindre och mindre intressant att åka eller bekänna sig tilla tt vara esvensk. Tänker på Hasse&Tages Spader Madame. Leta fram "du gamla du fria" från den med mOnica Zetterlund.
Samtidigt måste väl vi blonda, gulliga svnskor med bloor i håret visa att det finns kvar det lilla, neutrala Sverige som kämpar mot orättvisor, som står på frihetens sida. Jag har ingen so mhelst lust att identifiera mig med det nya Sverige, oavsett hur mycket sannare det är . Det är inte mitt land.
Vad kan man säga, är verkligen besviken på vart vårat hemland är på väg. Fel människor har fått politikernas och medias stöd och då är det helt plötsligt okej med våld från deras håll och vad de tror på. Nu stödjer ju även mitt nya land Palenstina med hutlösa summor som de naivt tror kommer att gå till uppbyggnad. Ja, ja. Vi är fler som känner oss undanskuffade. Mina barn blev kallade rasister (vilket mina barn inte ens vet vad det är) i Sverige av ett gäng svenska tonåringar...varför? Jo för de var från USA. Vart är Sverige på väg?
Ja, man blir rädd. Minst sagt.
Det finns svenska(o)r som skäms både inom och utom Sverige över vad som hände i Malmö och som skräms och äcklas över den anti-semitism som sticker upp sitt fula huvud mer och mer.
Inom blogvärlden hittar man många av dessa rättrådiga människor , inte i det traditionella media, som man tycker skulle ha skyldighet att rapportera på ett ärligt sätt.
Ge inte upp flickor, engagera er politiskt, skriv, prata, ropa, visa vad ni tycker!
Det är rent ut sagt för bedrövligt!
TinTin;
du tillhör ju den fantastiska gruppaen utlandssvenskar och vi är ju la crème de la crème, eller hur ;)
Petra;
Alla amreikaner är rasister, de tigde ju nästan om 11 september...
Vart Sverige är pâ väg? In i väggen om du frâgar mig
Anna of Sweden; Rädd och ledsen, iallafll jag
Berit; självaste Berit skriver pâ min blogg!!!!
Du har rätt i att vi mâste höja rösterna, snart kommer vi vara tvugna att skrika för att göra oss hörda bland alla vänstervridna amerika-hatande journaister. Du är ett exempel Berit och jag rekomenderar verkligen din blog som är intressant och bra skriven!!
Dossis; tack gumman.
Jag tycker att det är väldigt skrämmande. Det Sverige som vi växte upp i finns inte längre... Och jag måste bara säga att jag är så SUPERGLAD att VI vann över Sverige!!
Norge og Sverige er blitt helt like på dette området, forstår jeg. Jeg trodde Norge var et hakk verre... Danskene holder enda en anstendig tone utad.
Ja, det er skremmende - men årsaken er HISTORLØSHET. Man kan ikke skape en fremtid uten en fortid. Det er skremmende ja!
Folk syns vi er konstige som elsker å reise til Frankrike for å se invasjonsstrendene i Normandie. Vi vil lære våre barn historien, vi vil snakke med de som var der, den gang.
Ang. Israel - Midt-Østen-konflikten er det ikke enkelt for våre barn å få høre noe fra skolen og noe hjemmefra. Vi får tro de forstår mer om vi prater og prater og prater.
Skicka en kommentar