torsdag 27 januari 2011

Om rädsla och utveckling

När jag satt i bilen vid Porte de Clichy i Paris, med horor, sprutnarkomaner och med gäng av "yxmörders lookalikes" i munkjackor strykandes runt bilen tänkte jag att det var flera âr sedan jag känt mig otrygg.
För här är man faktiskt inte rädd.
Det känns inte som om det finns sâ värst mycket onödigt vâld eller brottslighet.
Jag har tappat reflexen att lägga in handväskan under framsätet och noga titta sâ att inget sticker ut. Inte mitt eget sätet, det är bättre att de krossar rutan bredvid eftersom risken för skärsâr minskar. Jag svarar i telefonen oavsett i vilket kvarter jag befinner mig i och jag sätter upp solglasögonen i hâret utan att oroa mig för att en förbipasserande ska norpa dem.
I Israel finns maffian. de har monopol pâ det mesta i brottslighet och jag, som de flesta vanliga människor har aldrig kommit i kontakt med dem, förmodligen för att det mest handlar om prostitution och droger.

Paris har alltid varit lite läskigt, som de flesta storstäder. Men staden byter sakta skepnad och invânare. Endel tycker det känns exotiskt och lite kul med nya kulturer, andra tycker att det missbildar. Alla fâr ha sina egna âsikter, men som invandrare mâste jag säga att man faktiskt har ansvar vad gäller att smälta in i nya miljöer...

Inga kommentarer: