Nu är vi klara med skolan, vi har förbrukat de fem mânaders studier vi har rätt till som invandrare.
Vi firade med Vit-Ryssarna i gâr kväll och jag konstaterade med târar i ögonen att även om vi vuxna ofta letar ord talar barnen i princip obehindrat med varandra.
Genia kramade om mig och sa att hon mindes att jag tröstat henne när det var jobbigt genom att säga - Efter nyâr kommer barnen att prata - jag hade rätt!
Ibland tänker jag tillbaka pâ de tvâ âr som ligger bakom oss, vârat projekt var inte litet precis. Vi är nog inte kloka, men faktum är att hittills gâr allt som planerat.
Lasset har tidvis varit tungt att dra, stöd frân mina närmaste vänner har hjälpt när omvärlden idiotförklarat.
Nu är det dags för oss att integrera oss i samhället, ett nytt kapitel i vâr Aliyah har börjat.
Hoppas att medvinden inte mojnar och att vâr energi inte sinar!
3 kommentarer:
Det kommer att gâ bra, ni är ju hemma nu och allt kommer att falla pâ plats.
(merde)
Ooohhhh, jag antar att kanslan jag far i magen nar jag ser fotot pa cyklisten ar den kanslan du haft manga ganger de senaste tva aren. Visst ar ni lite galna :-) men tur ar val det, annars hade ni undrat "tank om vi..." resten av livet. Jag ar sa glad att det gar bra for er och att ni trivs. Ni ar duktiga som kampar pa och jag haller tummarna for er all the way!!!
Grattis, äntligen över!! Du har verkligen jobbat hårt. Och jag säger som annai, det är alltid bättre än undra "tänk om...", det var vad jag ville undvika till varje pris - och nu sitter jag här med man och barn och kunde inte vara nöjdare! :)
Skicka en kommentar