Sommar i Israel betyder svettning 24 timmar om dygnet sâvida man inte använder Ac'n. Kroppen är konstant klibbig.
Jag vill inte krama barnen.
Jag vill inte krama mannen.
Jag vill inte vidröra nâgon när jag sitter i soffan.
Egentligen vill jag inte sitta mot sofftyget heller men orkar inte stâ upp.
Kroppen vänjer sig och blir tâligare för varje âr. Första âret kunde jag fâ ângest av att inte hitta en parkeringsplats intill ingângen till affären. Jag satt och tryckte i bilen och tänkte shit "300 m i solen innan jag nâr fram till svalkan".
Det blir inte svalare än 29 grader under natten och dagtid har vi ca 34 med en luftfuktighet mellan 75 och 85 % vilket gör att det känns mycket varmare än just 34.
Den optimala njutningen är att sippa iskall shandy, eller panaché som man säger pâ franska. Iskall öl med sprite, pâ kvällarna när solen gâtt ner.
Ljumma nätter, med en varm vind frân havet. Hur mânga vintrar drömde jag inte om det i min ungdom...
2 kommentarer:
Ja, jag har inte börjat klaga ännu i alla fall. Skulle förvåna mig om jag någonsin börjar. Jag är på något sätt anpassad redan i mitt blueprint, och saknar inte kyla och en massa kläder det minsta... Kanske var jag här redan i ett tidigare liv - om man nu tror på det.
Jag saknar heller varken kylan eller hösten. Men hettan, den äter upp mig. Frân mitten av Juli till mitten av September lever jag inom parentes...
Skicka en kommentar