Omer var det ja...

âsnehandlaren i Djerba.
Han hade tre âsnor Omer, och en mängd smarta idéer- och det kommer man lângt med.
En gâng i veckan var det marknad i byn. Varje vecka tog han med sig en âsna in till souken. De var gamla och lite tufsiga, men Omer kammade, färgade âsnehâret mörkt och glansigt och sist av allt, bara nâgra timmar innan marknaden stoppade han in en sân där avlâng superstark paprika i ändan pâ âsnan.
Precis innan det var dags att ge sig av tog han ut paprikan och âsnan var minst sagt pigg och alert.
En dag stötte min vän Sarahs makes farbror pâ Omer och undrade om han kunde byta sin gamla âsna mot den unga hetsiga âsnan full av energi som Omer hade med sig pâ marknaden. Omer gick med pâ en affär, men han ville ha den gamla âsnan plus lite pengar för det vackra ungdjuret.
Ett handslag, en âsna och en bunt sedlar senare gick "farbrorn" hem med âsnan, övertygad om att ha gjort en god affär.
Paprika-effekten avtog dock redan innan skymmning, och efter nâgra dagar gick farbrorn hem till gamle Omer och klagade över sin nyinköpta âsna.
- Han känner sig inte hemma hos dig förkarade Omer, vänta nâgra dagar till, är han fortfarande lika emlig fâr du ta hit honom, jag har en riktig rackare tillâsna här. Självklart mâste du lägga till nâgra sedlar- men det är det värt.
Sluge Omer började nu putsa upp den gamla âsnan som Sarahs makes farbror bytt ut. Han färgade den svart och nâgra timmar innan överenskommet möte körde han in en paprika i ändan pâ âsnan.
Farbrorn kände inte igen sin gamla âsna, lade till nâgra sedlar och gick glad i hâgen hem förundrad över hur âsnan visste var han bodde...