Efter morgongympan i gâr kom en kvinna fram till mig och frâgade om jag hade nâgra minuter till övers.
Kvinnans mamma var frân Sverige och hade gâtt bort nâgra âr tidigare. Kvar fanns en bullbakande mormor pâ Gotland som bara talade svenska och som fyllde âr.
Kunde jag hjälpa till att skriva ett födelsedagskort?
Hon bad mig tala svenska med henne, kanske sâg jag fel men jag tyckte ögonen fylldes av târar, hon förklarade att hon inte hört svenska sedan hennes mor gâtt bort.
Vi gick ut och satte oss i solen, jag talade svenska och kvinnan svarade pâ hebreiska, det kändes nästan overkligt och väldigt, väldigt vackert.
Jag älskar det här landet av mânga olika anledningar, en av dem är att alla här har en historia som fâr fjunen pâ armarna att resa sig...
6 kommentarer:
Åååh. Det här var ett fint inlägg!
Innan vi flyttade från vår förra lägenhet var det då och då visningar på kvällarna (när vi var hemma). En gång var det en kvinna i 60-årsåldern som var där och när hon hörde mig prata svenska så slutade hon att titta på lägenheten för att prata med mig istället. Hennes pappa hade kommit till Sverige efter kriget och när han blev gammal och senil pratade han bara svenska och hon hade inte heller hört någon svenska sedan han dog. Hon kom tillbaka för att titta på lägenheten en gång till men jag tror att det var mest för att höra svenska igen.
Vilka oväntade möten!
Ett språk är en skatt väl värd att bevara. Jag har turen att ha en man som är förnuftig nog att säga till mig att "om du inte pratar svenska med våra framtida barn, så kommer jag att bli väldigt arg". Han hade dock inte behövt säga så, eftersom jag tycker det är självklart att mina barn ska få med sig svenskan, så gott det går. Jag vet andra utvandrade som inte varit lika lyckligt lottade utan snarare haft en partner som tycker att bor man i Israel pratar man hebreiska, eller motsvarande beroende på var man nu är någonstans.
Va himla fint och du gjorde verkligen dagens mitzva att du satt ner och pratade med henne.Alltid en fördel att kunna flera språk.Det är också dessa tillfällen som man råkar ut för här i Israel som gör att man är så tacksam för att bo i detta underbara land! Lycka till med flytten!
judean desert: kram
Karin: Vilken historia! Undrar vad jag kommer att tala för sprâk om jag blir senil.
Katarina; eller hur? Det här landet har fantastiska invânare!
Jojo, försök att tala svenska med barnen, det bästa och svâraste är att vara konsekvent, att ALLTID prata bara svenska. Y kommer att lära sig och sâ smâning om fÖrstâ. Det svâraste är känslan av att avskära sig frân de man umgâs med genom att tala ett sprâk ingen förstâr.
Ulrika: Ja, det kändes osm jag gjorde en god gärning, jag antar att nâgonstans pâ Gotland kommer en gammal mormor fâ târar av glädje.
Skicka en kommentar