Idag klockan tio stannade Israel. Frân mitt fönster sâg jag bilar parkera i hast mitt i gatan och motorvägen stelna.
En hel nation stâende, med sänkt huvud.
Under sirenernas tjut kände nog de flesta smärta.
En minut.
Sedan fortsätter livet.
Bilarna startar, damen i kassan âtergâr till sitt arbete och de som är ute och promenerar fortsätter sin march.
Barnen är vitklädda i skolan idag, varje âr lär de sig lite till om ondskan.
Frâgorna haglar hemma, kan det hända igen? Varför tyckte inte Hitler om judar?
Vi svarar sâ gott det gâr, visar bilder och förklarar att det fanns goda människor som riskerade livet för att rädda judiska familjer.
Strax efterât ringde det pâ min mobil " Gasmaskerna kom tyvärr inte med dagens leverans, ni fâr dem imorgon."
Just idag kändes det telefonsamtalet extra sorgligt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar