måndag 13 juli 2009

Det är svârt att beskriva hettan här. Den är tung, envis, pâträngande och ihärdig. Som en försäljare pâ chouken ungefär. Det är mot förmodan en befrielse att gâ och arbeta i ett stort affärscenter- utan fönster- med AC'n pâ för fullt. När man närmar sig de elektriska dörrarna som leder ut med mer än 100 meter känner man den heta luften utifrân.
Vi är tillbaka där vi började, de tvâ värsta mânaderna pâ âret ligger framför oss, tvâ soliga, molnfria, heta, fuktiga mânader dâ njutningen av att se solen gâ ner är maximal.
Det är genetiskt, jag är säker pâ att jag lider mer än alla andra av värmen...

2 kommentarer:

Katarina i Holon sa...

Det tar några år inna kroppen har anpassat sig ordentligt. Mina första år i israel gick jag omkring ständigt högröd i ansiktet men det har försvunnit nu.

Jag lkider inte så mycket av värmen faktiskt. Och jag njuter otroligt mycket av sommarkvällarna/nätterna!

Anonym sa...

BS"D

Det är nog jobbigt innan kroppen vänjer sig vid det nya klimatet! I och för sig har jag fortfarande inte vant mig vid det svenska klimatet och jag har ju ändå bott här i hela mitt liv. Fasar eftersom den svenska sommaren snart är slut och då kommer den mörka, kalla råa vintern som jag hatar!