Facebook är kul. Man hittar gamla vänner och ovänner som man kan spionera pâ eller ha kontakt med.
Häromdagen hittade jag en kille som var med i samma gäng som mig i Gymnasiet. Jag messade honom och skrev att jag fortfarande kom ihâg hur han anklagat mig och min bästa kompis att ha fyllt i vatten i hans Vodka flaska innan vi lämnade tillbaka den och att jag krävde rentvagning efter 22 ârs lidande.
Han har inte svarat men jag skrattar fortfarande ât mitt brev.

I förrgâr fick jag ett mess frân en "gammal" aupair flicka, vâr första. Hon berättade att hon faktsikt var i Israel, hur efter att ha varit ett âr hos oss i Frankrike för 4 âr sedan känt att hon var tvungen att resa till Israel, landet vi talade om med sâ mycket kärlek, landet vi sâ hett önskade skulle bli vârt eget.
Nu arbetar hon som volontär pâ en kibbutz vid Libanesiska gränsen och kommer och hälsar pâ om nâgra veckor!
Klart man blir glad, varenda en som kommer hit och upptäcker hur varma människorna är känns som en seger. Aupairflickorna känns alla lite som mina, vi har ju levt tillsammans under ett ârs tid sâ jag känner mig lite mammastolt ocksâ.
Jag undrar ibland om ni som läser här känner till Israel, ifall ni fâr en annan syn pâ livet här genom att läsa pâ bloggen.
Jag hoppas det, Israel är sâ ändlöst mycket mer än krig och vâld. Kunde jag skulle jag ta hit varenda en av er och visa...