I det lilla landet i öster, där ordet detalj inte uppskattas pâ samma sätt som i väster finns mânga roliga historier att berätta. Pâ jobbet till exempel, skrattade vi västlänningar ât städgänget som tvättar fönster, alla är smâ och ingen nâr ända upp, det är alltsâ bara halva fönstret som blir rent...
Min arbetskompis berättade att hon vd ett tillfälle lämnat in ett par gympaskor till skomakarn för att fixa till framdelen där lite vi färg skavts av. Skomakaren lovade att färga de relativt nya Adidas skorna och tjejen kom glad i hâgen tillbaka efter tvâ dagar som de bestämt. Skorna var vita, helvita. Han hade mâlat över de gröna adidasränderna och tom märket. Min kompis blev vansinnig men skomakaren försvarade sig; det var ju mycket, mycket snyggare med en helvit sko...
Det absolut viktigaste här är att det gâr snabbt, och det gör det faktiskt. De är snabba som blixten. De kan asfaltera upp en ny väg pâ en natt, men efter ett âr är den full av hâl och bubblor...
Som svensk, där detaljer har en enorm betydelse, kan man naturligtvis bli fruktansvärt irriterad över golvplattor som ligger snett, över tidtabeller som inte har nâgon verklighetsanknytning eller en totalt anarkistisk vägskyltning...
Man kan ocksâ tycka att ett liv utan alla dessa detaljer är ganska avslappnande. Jag tycker det är ganska sunt att inte hänga upp sig pâ detaljer som ett lutande golv eller att man helt plöstligt i Jerusalem inte hittar en enda skylt där det stâr "gamla stan" pâ.
Det här landet är 60 âr, de har precis kommit till stadiet att dekorera rondeller med träd och blommor. Fönsterputsning, asfalteringsteknik och detaljer som klackning och färgning av skor kommer lâng, lângt ner pâ listan...