onsdag 21 juli 2010

Mitt värsta handikapp

Jag har otroligt svârt att känna igen folk. Det är fruktansvärt. Jag är kapabel att prata med en människa ganska länge och sedan stöta pâ samma person dagen efter utan att känna igen henne.
Ofta kommer folk fram och pratar, som om vi känner varandra och jag har ingen aning om vem människan är.
Eftersom jag nu varit med ett tag har jag utvecklat en teknik. Alla som ler fâr ett leende och en hälsning tillbaka. Det funkade i Europa där alla alltid ler när de hälsar- men inte här.
Folk glor här, kanske för att de tycker att man är tjusig, har en snygg tshirt, fula ben eller nâgot mellan tänderna- eller för att de känner en. Det är fruktansvärt.
Jag glor tillbaka, tänker sâ det knakar, testar att le och fâr alltid ett leende tillbaka.
Med tre ungar i olka skolklasser och dagis har jag nu 180 föräldrar att hâlla reda pâ.
Alla ser dessutom lika dana ut, korta med mörkt lângt hâr bakâtslickat i en tofs, med smâ mörka karlar.
Reslutatet är förödande, jag antar att folk tar mig för antingen en snobb eller en galning. Jag hälsar pâ totala främlingar ( bara de ler ) och ignorerar de jag borde känna igen.
Suck.

4 kommentarer:

Unknown sa...

Jag känner igen folk men komma ihâg namnen!!! Jag skäms! Men nu är det ju faktiskt sâ att när man har barn i skolâldern, som du skriver, ja dâ ökar ju bekanskapskretsen med 200%

MaskeradeKamelen sa...

hahaha du är verkligen inte ensam. Fåsenu jobbar hon på Mister Zol, eller är det grannen eller har jag rentav bara läst om henne i lokaltidningen? :D
Jag hälsar för säkerhetsskull. Det är väl bättre att ge nån myror i huvet än att vara oartig.

Karin sa...

Jag har ett fantastiskt ansiktsminne, nästan så att det blir lite creepy ibland. Så jag får låtsas då och då att jag inte känner igen personen för att inte verka onormal.

Svensk chekchouka sa...

Dossis, att glömma namn är ocksâ pinsamt. Atta vara utlänning gör saken värre eftersom alla alltid känner apan...

Maskeradkamelen; men vet du, jag har ännu ett problem, här kryllar det av fransmän, ska jag hälsa pâ hebreiska eller franska?

Karin; jag önskar jag vore som du! Maken är lika dan, han känner igen folk som han utbytt en mening med för tio âr sedan, väldigt praktiskt att ha honom med!