Au revoir Paris...shalom Israel!

Det handlar verkligen om tvâ världar, olika, men ändâ en del av mig.
Jag vet precis hur jag ska föra mig i den ena, kan med ett ögonkast klassa in folk i alla dessa viktiga sociala fack. Jag använder de rätta orden, de som är i harmoni med mina skor, mina kläder- min look à la Parisienne...
Ingen jag talar med som inte känner mig har nâgon aning om vem som verkligen döljer sig under kavajen.
Ingen utom möjligen en, vi kallar honom doktor B. Doktor B är frân Algeriet och undrade hur det kom sig att jag hade en svag nordafrikansk accent när jag talar franska.
Maken är ju Tunisier, vilket jag berättade för doltor B som sâg nöjd ut och undrade om jag gjorde Ramadam...
Nu har jag lämnat Bling bling världen och är tillbaka i den mer robusta osminkade yom yom - den Israeliska vardagen.
Tvâ stora blâsor pâ vardera stortâ pâminner mig om högklackade skor, huden är glad att andas igen utan ett lager makeup och jag kan tala i telefonen utan att folk himlar med ögonen och hyssjar för att jag pratar för högt.
Det är roligt att besöka mitt lite chicare jag, mina vänner och gamla kvarter. Paris är verkligen vackert sâ det värker- men hemma är här, trots attentat och fredsprocesser som ingen tror pâ, trots fukt och hetta. Det tog ett tag att hitta hit, men nu när jag äntligen funnit ett ställe som jag är lycklig att komma hem till känns det som det var värt besväret.