fredag 22 juli 2011

När paranoïan tar stryptag


Igâr ville maken bjuda pâ resturang.
En fantastisk mâltid pâ en resturang över havet avbröts precis innan av kaffet av ett samtal frân en tjutande son och grannfrun som med grâten i halsen förklarade att det varit inbrott.
Igen.
Inte hos oss den här gângen tack och lov men hos dem.
Tjuvarna mâste ha klättrat upp över den lâsta dörren som leder till vâr trädgârd, hoppat upp pâ muren som skiljer vâra hus, klängt upp pâ pergolan gâtt förbi vâra sovrumsfönster för att öppna grannens som stod pâ glänt och klättra in.
Grannarna var hemma.
Hela familjen satt pâ nedervâningen och tittade pâ tv och ingen hörde nâgot.
När grannfrun gick upp och lade sig vid halv tolv blev hon halvt hysterisk.
Det är onekligen en obehgalig känsla att vara tvungen att stänga tjuvarna ute även när man är hemma och vaken...

9 kommentarer:

Unknown sa...

Fy vad obehagligt! Dags att vira ut taggtrâd:(

TinTin sa...

Usch, vad trist! Och skitläskigt!

Tina sa...

Vi har grannar som sov med öppna dörrar på övervåningen. Tjuvarna tog sig upp på balkongen och in i huset utan att de märkte något. Det måste vara en mardröm att vakna och någon har varit inne i huset medan man sov...

Anonym sa...

Saknar dig :)

Anonym sa...

Jag också :)

Katarina sa...

Näää, vad trist!

Emilia sa...

Jag saknar dina inlägg. Vart har du tagit vägen?

ExPIAtriate sa...

Jag saknar dig ocksa!! Kom tillbaka!!!!
Kram!

Karro sa...

Man blir nastan lite orolig. Var ar du? Hoppas du och familjen mar bra. Kram fran Grekland