torsdag 11 september 2008

Vâr bästa tid är nu.

Igâr kom min äldsta son pâ 8 âr hem och sa att han räckt upp handen pâ mattelektionen och svarat rätt pâ en frâga.
Han hade sagt "32" - pâ hebreiska- och fröken hade ropat braaaavooo!! och alla barnen i klassen hade applâderat. Jag började grina av stolthet när han berättade. Min lilla gubbe som kämpar pâ...
Det är kul att göra framsteg, att fâ uppmuntran och även uppmärksamhet.
Om nâgra mânader kommer ingen applâdera längre när han räcker upp handen, och ingen kommer skrika kol hakavod!! (typ bravo) när jag lyckas pricka in rätt verb i rätt form i hissen i hyreshuset.
Vi passar pâ och njuter lite till...

1 kommentar:

Lillie plein damour sa...

Lycka. Jag ryser av lycka vännen.
Jag älskar dig.