onsdag 6 maj 2009

Jag umgâs bara med rotlösa människor.
Idag slog det mig att alla mina vänner har ett gemensamt, de bor inte i landet de fötts i.
Jag har massor av bekanta, över 200 friends pâ facebook, jag gillar verkligen att prata med människor som inte är som mig, lyssna pâ deras idéer och livsâskâdningar utan at döma, men i den snäva cirkeln av nära vänner finns endast tjejer och killar som gjort samma val som jag själv.
Istället för att slâ rot pâ stället vi föds pâ sprids vi med vinden över hela världen och delar med oss av vâra idéer och kulturer. Suger ât oss det positiva och lämnar det vi inte vill ta ât oss.
Ibland är vi Svenskar, ibland Amerikaner, ibland världsmedborgare...
Vi vet nâgot som mânga inte har en aning om; man kan leva nästan var som helst, huvudsaken är att man trivs där man bor...
Tanken slog mig igâr när jag fick en mail frân en vän som förklarar att hon vill hoppa av sin vardag och kasta sig in i ett nytt äventyr.
Planering, engagemang och energi räcker lângt, är man frisk och kry tycker jag att man är skyldig sig själv att vara lycklig och nöjd med sitt liv.

6 kommentarer:

Lillie plein damour sa...

Amen!

Lillie plein damour sa...

Vi pratade om dig i morse vid frukostbordet, om du undrade varför det susade i dina öron.
Solen skiner, och jag har gâtt lite i parken nedanför Eiffeltornet, och hört svenska 2 ggr!
Lustigt.
Det behöver kanske inte mycket för att känna lycka.

Katarina i Holon sa...

Håller med dig. Jag ångrar absolut inte mitt val, det känns som att jag hör hemma här.

annai sa...

Amen säger jag också. Ångrar inte att jag tog steget ut i världen. Och man kan ju låta rötterna växa lite varstans!

Jenny sa...

Det är kanske vi som har de starkaste rötterna som kan ryckas upp, slå rot på nytt och växa var som helst..=)

Svensk chekchouka sa...

Annai, Jenny, Katarina och Lille; 4 starka kvinnor med vilja av järn, bra tjejer!