Det är semestertider och jag läser med ett leende pâ läpparna om raporter frân utflyttade Svenskar som kommer hem pâ semester nâgra veckor över sommaren. Det är inte alltid sâ lätt. Man ser Svensk ut, talar flytande men har kanske förlorat det Svenska beteendet efter över halva livet utomlands. Man passar inte in, och jag ser att mânga faktiskt tycker att Svensken är lite knepig.
Ska jag vara ärlig sâ gör vi utlandssvenskar oss ganska ofta lustiga över vanliga svenskar när vi är tillsammans. Reglerna är sâ mânga i smâstads-Sverige och saker som verkar helt onödiga har en enorm betydelse. Stava för barnen att börja med bullen och inte kakan för att inte chockera grannarna och deras barn, inte skratta för högt pâ sjön, inte prata med folk man inte känner för att inte bli tagen för en smygalkis...
Jag gillar att bete mig som jag vill, kanske är det därför jag trivs sâ himla bra här. Alla har sitt sätt att vara pâ och ingen verkar bry sig speciellt. När ungarna komer hem hit med kompisar och jag ger de en puss pâ kinden fnissar mina barn och viftar med handen " vi är fransmän " och kompisarna nickar fulla iskratt. Grannungen ger mig en kindpuss när han gâr pâ kvällarna, och sâ säger han natti natti pâ svenska. Vi är grymt internationella pâ sjunde vâningen, det finns representanter frân Libyen-Sverige-Frankrike-Israel och Ukraina, alla familjer beter sig totalt olika, särskilt den Ukrainska- fniss.