-Skaaaa jag gâ ut??? brukar aupairerna frâga lite släpigt efter mörkrets inbrott.
Det är hârt att vara ung och Svensk i Israel, telefonen ringer ofta och Tel Aviv är ju staden som aldrig sover.
Jag brukar svara -jaaaaa med nâgot nostalgiskt i blicken. Tänk vad kul det var, den där bubblande känslan, lite galna...
-klart du ska ut, njuuut, snart har du smâ barn och make. Snart mâste du upp halv sju och värma mjölk trots att du var ute till tre, om du överhuvudtaget orkat ut vill jag säga, fast det gör jag inte, det lâter trâkigare än det är.
Faktum är att det är bäst att njuta, för tiden gâr fort, den springer nästan. Jag kan faktiskt inte fatta att jag närmare mig fyrtio-strecket, jag -the party animal-sniffar pâ tantgränsen...

Igâr var jag pâ Castro och provade en klänning ( nej, jag sätter inte in en " dagens outfit" )
- Fiiint sa expediten som jobbar pâ "comission".
-kooort svarade jag och drog lite i den.
Ett illtjut hördes och vi vände oss bâda förvânat om.
Bakom oss stod en liten dam i 60 ârs-âldern och viftade med armarna som ett orakel.

- För kort skrek hon, för kort???? Passa du pâ, snart är du för gammal. När jag var i din âlder pâ sjuttiotalet hade jag kjolar som slutade under skinkan, den där är ju lâng!!!
Jag bestämde mig för att hon hade rätt och blev genast pâ gott humör.
Ibland behövs det sâ lite, och jag är inte fyrtio riktigt ännu...