och vi fick den hemskjutsad av sonen till garagefarbrorn.
- Vad ska jag göra med dig nu dâ? sa jag till sonen.
- Kan du skjutsa mig till mammas jobb?
-Jajamen.
Pâ vägen dit sâg vi plötsligt mamman i en annan bil i ytterfilen.
Äkta Israeler som vi är bestämde vi oss för att stanna bilen mitt i vägen sâ att sonen kunde hoppa in till mamman.
-Men jag har ju inte betalat! skrek jag genom rutan
- Kom in pâ onsdag! vrâlade han tillbaka, och trevlig helg!
Vi känner ju varandra nu, "garagefamiljen" och jag, bilen har reparerats tvâ ggr pâ tre mânader.
Maken lyckades t om pruta ner priset frân 2000 till 1400, kanske tog det där med swimmingpooolen skruv!?
3 kommentarer:
Skönt att få bilen tillbaka. Hoppas den inte behöver mer till garagefamiljen på ett tag!
Härligt det där med att man kan lita på varandra. På mataffären här så bad de mig att betala nästa gång jag kom eftersom de inte hade växel. Största skillnaden är väl att folk äger och jobbar i sina egna butiker mer ofta i utlandet än hemma i Sverige, så då blir det ju lite mer personligt...
KATARINA
Det sa jag till karln i morse, med ett sting allvar...
Helly; Imorse var jag och betalade. Jag hade ju inget kvitto och tog min bil. Jag kunde inte bilnumret pâ den andra bilen heller, bara at det var en Ford. Gubben kände igen mig som tur var. Det är supermysigt tycker jag, kan tänka mig att det är lika dant pâ Sicilien!
Skicka en kommentar