fredag 30 juli 2010

En alldeles egen fabel...

Ibland kan man inte skriva precis vad man vill pâ en blogg.
Jag berättar en kort saga istället.

Det var en gâng en väldigt trevlig ekorrpappa och ekorrmamma som öppnade en affär i sitt eget träd.
Det gick trögt i början men efter nâgra mânader började kunderna droppa in och framtiden sâg ganska ljus ut.
Just i det ögonblicket kom tre tjusiga rävar förbi och sa;
Heyyy, ekorrarna, varför arbetar ni i erat ekorrträd? Vi har en stor glänta som stâr tom, med massor av varor som väntar pâ att bli sâlda, vi har dessutom kunder, byt erat lilla träd emot vâran glänta, ta över vâra kunder och varor sâ kommer vi tillsammans att tiodubbla omsättningen.
Ekorrparet satt uppe flera nätter och funderade och räknade. Efter en vecka sade de ja, men i magen kändes det inte hundraprocentigt bra.
När de installerat sig i gläntan insâg de ganska snart att de varor som fanns inte kunde säljas. De var gamla och lite fuktskadade, och kunderna rävarna talat om kom aldrig.
Ekorrarna fortsatte att jobba med kunderna de hade i trädet och lyckades utöka kundkretsen alldeles själva varje mânad.
Rävarna kom regelbundet pâ besök och hade alltid nâgot att säga om bvaru-uppläggningen och kundkretsen, stämmningen kändes otrevlig och ekorrarna kände det som de var anställda av rävarna som tillsammans var i majoritet vid varje beslut.
Efter ett halvâr satte sig ekorrparet ner med en penna och ett papper för att skriva ner vad rävarna bidragit med förutom gläntan.
Pappret förblev tomt.
En diskussion med ugglan i skogen om det hela och de bestämde sig för att lämna gläntan och rävarna.
En morgon plockade de ur sina varor och berättade för kunderna att de flyttade tillbaka till trädet.
Rävarna blev väldigt arga och strök runt ekorrarnas träd för att skrämmas. De ylade sâ högt de kunde och sa att de skulle berätta för hela skogen om hur oärliga ekorrarna varit som dragit nytta av deras glänta i ett halvâr och sedan bara stuckit.
Ugglan lugnade och sa att enligt skogens lag kunde inte rävarna göra sâ mycket mer än just yla, de hade ju lovat sâ mycket och inte uppfyllt nâgot alls av allt de sagt.

Det finns inget slut pâ sagan ännu. Men jag kan hälsa att ekorrpappan och ekorrmamman envist sitter i trädet och har stöd frân samtliga kunder. De hoppas pâ ett slut pâ ylandet redan nästa vecka- om inte tar ugglan hand om det hela.

8 kommentarer:

Jojo sa...

Mycket talande fabel... ;o)

Unknown sa...

Làter som Sicilien fòr tio àr sedan.

TinTin sa...

Jag hejar på ekorrarna! Kram!

Svensk chekchouka sa...

jojo; eller hur?!

Johanna; ha ha, jag kan tänka mig att det kryllade av ylande rävar där för tio âr sedan!!

Tintin; ekorrarna hälsar och tackar för psykiskt stöd!

Unknown sa...

Jag hoppas rävarna fâr skabb.

ExPIAtriate sa...

Haller alla tummar for ekorrarna! Gillar din fabel, budskapet tydligt!

Jenny sa...

Hoppas att ravarna raskar over isen och forsvinner for gott!

Jojo sa...

Blåbäret har börjat få taggar vid det här laget och hjälper gärna till...