Att leva i Israel betyder bla att man innan varje nyhetssändning väntar sig i princip vad som helst.
Särskilt i fredstider.
Dâ man talar om fredsförhandlingar brukar det börja klia i brallorna pâ terroristerna.
Imorse när jag slog pâ tv:n sâg jag att det avfyrats fem katuchas mot Eilat.
Halva släkten är där. Vi borde ocksâ vara där men är upptagna med att passa pâ rävarna och vakta träd...
Ett telefonsamtal och allt kändes bättre.
Ingen skadad.
Missilerna har avfyrats frân Sianiöknen i Egypten och 2 av fem landade i Jordanien.
En Jordansk taxichafför dog nästan direkt och flera människor svävar mellan liv och död.
Den här gângen är det inte Hamas men en annan rörelse som ligger bakom.
De ska skicka självmorsbombare frân västbanken ocksâ. Timingen är perfekt. Israel har precis lättat pâ säkerhetstrycket mot västbanken och ökat samarbetet med Palestinsk polis...
och sâ finns det folk som tycker att vi ska riva muren...
3 kommentarer:
Läste det samma på expressen.se i morse och tänkte direkt på dig. Skönt att era släktingar är välbehållna. Kan bara ana hur det är att leva med den ständiga rädslan för terrorister. För mig handlar det inte om religion utan ren och skär galenskap som utnyttjar religionens namn. Tragiskt med alla oskyldiga som drabbas. Ta hand om dig.
Kram Dila
Det är helt klart galningar det handlar om. Vi ser dem ofta pâ tv här. De springer pâ led och skriker med bindlar för ögonen och ser allt annat än friska ut.
Jag är ocksâ glad att min familj mâr bra men tänker ocksâ pâ de stackars Jordanier som dött under semestern i Aquaba...
Tanker pa er! Definitivt galenskap men sa tragiskt nar den drabbar oskyldiga. Hur forklarar man sadan galenskap for barn, for de maste val fundera over denna ondska?
Kram!
Pia
Skicka en kommentar