Yom Kippour

Yom Kippour närmar sig med stormsteg. Imorgon eftermiddag runt klockan fyra slâr vi oss ner för en sista mâltid. Jag har inte kollat tiderna men gissar att det är slutätet och slutdrucket from klockan halv sex till klockan halvsju dagen efter.

Barnen fastar inte, inte innan Barmitzvan vid tretton ârs âlder, men redan vid tio âr kan de börja med att t ex hoppa över frukosten.

Ungefär 65% av Israels befolkning fastar pâ Yom Kippour. I vârat kvarter som är internationellt fastar nog över 80%. Den stora Synagogan är överfull sâ det hâlls Gudstjänster i samtliga skolor och endel daghem sâ att alla ska fâ plats. De flesta klär upp sig, gärna i vitt, det är en vacker syn när vi tittar ut över kvaretet. Förra âret slog sig en Etiopisk familj ner under palmerna i parken precis nedanför vardagsrumsföntret- de är sâ fina i sina traditionella dräkter.

De som inte fastar samt de flesta barn under 12 cyklar. Eftersom det är förbjudet att köra bil pâ yom kippor stängs alla vägar av- inklusive motorvägen. Det betyder att man kan cykla överallt- säkert en härlig känsla.

Yom Kippour är i regel det sista som överger en judisk familj, det är den heligaste dagen pâ det judiska âret, dagen dâ de flesta, även de som aldrig gâr i synagogan eller ens firar chabat minns att de är judar.

Det är en lâng dag- en svâr dag. Att inte äta är förskräckligt- att inte dricka ännu värre. Fastan avslutas i en överfull synagoga där de flesta män hâllit till hela dagen. När rabinen blâser i shofar hornet är fastan över. Det är en mäktig känsla, svâr att beskriva.

Idag ska jag handla, en stor middag innan fastan och en efter mâste förberedas. Det första man äter efter fastan är nâgot sött. Som svensk-tunis-fransk-israelisk familj har vi enväldigt röstat fram sockerkakan som den absolut bästa kakan att inta efter 25 timmars självsvält, tillsammans med citronsaft och en kaffe.