Hur man snattar oliver, eller inte...

Häromdagen när jag var och handlade i oliver i de där stora bunkarna trängde sig en kvinna förbi mig och stoppade ner handen i tunnan och grabbade tag i nâgra i oliver som hon förnöjt stoppade i munnen.
Jag gapade, den ryska kvinnan bakom disken gapade.
-Varför skriker du inte pâ henne, undrade jag ironiskt, eftersom hon för typ ett halvâr sedan tjurigt pâpekat att man inte fick smaka ens om man försiktigt tog en oliv ifrân sleven.
Hon sâg slien ut- suckade och sa att hon var sâ trött pâ att pâpeka nâgot sâ självklart.

Hur kan man bara stoppa ner hela handen bland oliverna liksom?
Jag gillar att generalisera.
80% av de som stoppar händerna i olivtunnorna är sefarader.
Av de 80% skiter ungerfär 100% vad folk har för âsikter om bakteriefloran i olivtunnorna.
Det är stor skillnad mellan ashkenazer och sefarader. Sefaraden säger ofta lite spydigt att ashkenazen är stroppig, medan ashkenazen gärna pâpekar att sefarder och araber är samma sak.
1948, när bâtarna anlände i Haïfa, slussades alla ashkenazer till de stora städerna medan de smâ svartmuskiga sefaraderna kördes ut i öknen runt Beer Sheva och Dimona.

Det har tom gâtt historier om att man stal barn frân stora sefaradiska familjer och gav till ashkenazefamiljer som inte kunde fâ barn.

Med âren har spänningarna lagt sig och man har lärt sig att leva sida vid sida.

Vissa beteenden framkallar dock fortfarande starka känslor, som olivsnattning t ex.