En Svensk tiger

Nu har svärfamiljen varit här i en vecka. det är fel pâ det mesta, husen är fula, för höga, för täta... människor ouppfostrade, luften för fuktig, maten äcklig. Jag undrar om vi alla har samma ögon att se med. Jag tycker om olikheter, att diskutera olika synsätt, men nâgot jag bara inte stâr ut med är negativitet. Ni vet när man fâr morgon till kväll talar om hur fel saker är.
Hur en fantastisk middag blir förstörd eftersom kaffekoppen inte hade ett öra tex.
Landet är ungt, har genomgâtt ett antal krig, och visst, detaljerna har man kanske bara knappt hunnit börja med. Husen är fula mânga av dem, men människorna i dem är vackra, marken är torr och sandig, men den är vâran, luften är fuktig tack vare havet, finns det nâgot vackrare än hav?
De flesta människor ( förutom franska kommunal-anställda, jag har prövat) fungerar som speglar. Gâr man runt och ser förbannad ut fâr man hemska blickar, ler man fâr man leenden tillbaka, det funkar sâ här med, varför svarar jag inte sâ när jag fâr höra kommentarer om hur vidriga folk är?
-Spontanitet-det har jag ju redan talat om i tidigare inlägg, man mâr bra av att vara spontan, ett litet "stick och brinn" eller primitivt "f*n vad du är körd" sitter som en smäck ibland även fast man närmar sig 40... Fast väluppfostrade Svenskar säger inte sânt, en Svensk tiger...och surar, jag är bra pâ att sura! Eftersom jag i princip alltid är sprittande glad tar det en jäkla skruv.
Glaset är halvfullt eller till hälften tömt... mitt är till hälften fullt, men min bägare är râgad, bara sâ ni vet det, och vore jag inte paranoid skulle ni fâ ännu mer detaljer som skulle fâ er att baxna tjejer!
Suck.